Följare efter följare har trillat in och Instagramkontot hockeyjump växer för varje dag, har Sverige fått en egen Heybarber? För Hockeybladet berättar ägaren av kontot Anton Mella hur allt startade, framtidsplaner och hur allt har kunnat gå så fort.
– Allt började med att jag låg i badkaret på nyårsafton, säger Anton Mella till Hockeybladet.
Har Sverige fått sin alldeles egna Heybarber? Det kan vara så att Anton Mella, 24, som ligger bakom många av de inspirerande klipp våra hockeyungdomar ser idag är det. ”Motivation, Inspiration och kärlek för hockey” är det första men ser då man klickar upp hockeyjumps profil. När Hockeybladet träffar Mella plingar det vilt i telefonen, ungdomar som vill ha tips eller synas med sitt klipp på Instagram berättar han med ett leende.
– Allt började med att jag låg i badkaret på nyårsafton, jag kände en stress över vad jag vill jobba med jag hade ett drömjobb i mångas ögon som mediasäljare men kunde på något vis inte släppa hockeyn som varit en så stor del av ens liv, Anton Mella till Hockeybladet.
Brons i TV-pucken
Anton Mella har själv alltid spelat hockey, så sent som ifjol spelade han division två hockey. Som junior tog han brons i tv-pucken, vann poängligor och spåddes en lysande framtid.
– Hockeyn var allt, jag andades hockey och det fanns ingenting annat än att lyckas som hockeyspelare, sen började det här med uttagningar till hockeygym, statusfixering och hjärnspöken.
– Hockey var inte kul längre, prestationsångesten åt upp mig inifrån, allt handlade om att prestera och vara bättre än kompisen, man kände sig mer som en soldat än en människa.
Anton Mella gick på Björklövens hockeygymnasium
– Under den här perioden mådde jag inte som en 16-åring borde göra, jag ville känna mig lätt på isen och hade ett sjukt kostschema, det var inte många kalorier in i systemet, samtidigt som hetsen kring att prestera var större än nånsin.
Diskbråck
Blod i urinet och en kropp som inte klarade av mer.
– Jag fick diskbråck som 19-åring och har mig själv att tacka för det. Jag bodde på gymmet, jag åt ingenting och sov väldigt lite. Tankarna var alltid på att lyckas, komma högre upp i seriesystemet. Jag blev övertränad och skadorna kom en efter en.
Några år i hockeyettan för Kiruna IF och några framträdanden i hockeytvåan.
– Det har blivit väldigt lite matcher sista åren och nu har jag egentligen lagt allt spelande åt sidan. Idag brinner jag för att se andra lyckas och framförallt få se ungdomar må bra. Jag har själv flera bröder som spelar hockey och har även jobbat i skola, rört mig mycket bland barn och ungdomar och man märker ganska snabbt att ens egen resa med ”psykisk ohälsa” inte är unik och att det framförallt blir ännu vanligare att små barn mår dåligt över sporten, kärleken till sporten försvinner i tidiga åldrar och barn glömmer lätt bort varför dom en gång började spela hockey.
– Jag har aldrig kunnat acceptera åren jag slängde bort som junior, förrän nu då jag får dela med mig av min resa via Instagram, kan jag hjälpa någon där ute så är ju mina misstag inte helt onödiga.
Hockeyjump startas
Hur startades hockeyjump och vilken nisch skulle du vilja säga att du har?
– Hockeyjump startades i en stökig lägenhet på nyårsafton. Från början var det lite oseriöst men det låg alltid i bakhuvudet att ifall jag skulle lyckas få mycket följare så är det ett väldigt bra sätt att nå ut till ungdomar och hockeyföräldrar.
– Min nisch är vackra mål och galna prestationer från alla världens ligor, min kärlek till sporten har alltid legat i offensiva spelare som gör det lilla extra.
Men sen också såklart ungdomarna som får synas och känna glädjen till sporten. Jag har hittat väldigt mycket inspiration från Pavel Barber som håller till i Kanada, hans Instagram har man alltid följt och jag såg chansen att göra något liknande fast på svenska.
– Målet var att få kanske 2 000 följare eller något.
Över 10 000 följare
Det är något Mella lyckats med, idag har hockeyjump 10 500 följare och nästan alla är ungdomar som spelar hockey samt hockeyföräldrar.
– Det har gått väldigt fort och man inser att man postar bra grejer då profiler som Erik Granqvist, Andreas Öhgren med flera valt att följa.
Hur är hockeyintresset annars, ser du mycket hockey eller scrollar du bara bland klipp?
– Jag ser galet mycket hockey, alltifrån juniorhockey till NHL, att analysera spel, och se bra spelare är bland det roligaste jag vet.
Vad händer nu och vad är dina framtidsplaner?
– Jag har ju varit anonym på hockeyjump fram till för några veckor sedan, just nu är tanken att fortsätta posta vackra mål men också öppna upp mig själv mer, skriva om viktiga saker och försöka dela med mig av mina erfarenheter, i hopp om att hjälpa.
– Sen kommer jag även dra igång en youtube kanal där jag kommer åka runt och träffa spelare, tränare med intressant bakgrund, plocka fram intressanta historier och dom bästa tipsen för att lyckas.
– Att starta en egen hockeycamp är också något jag vill göra, sen såklart har jag haft lite tankar på att vara ute och föreläsa i klubbar och berätta om min historia, för jag måste säga det igen, min historia är inte unik, jag ser så galet många ungdomar som går runt och mår dåligt över hockeyn. Jag tror även många föräldrar borde utbildas i hur man hanterar barn som elitsatsar.
Är det en utbildningsfråga?
– Ja men det är det, tycker jag i alla fall, man kommer aldrig kunna plocka bort att vi tävlar i prestationer eller att uttagningar en dag kommer komma. Det som är viktigt är att man utbildar barn i tidig ålder hur man hanterar motgångar så det inte kommer som en chock.
Många meddelanden
Hur många meddelanden kan du få på en dag?
– (Skratt) Jadu, en vanlig lördag kan det skickas in över hundra klipp, kids som gjort ett läckert mål eller ett mål från en liga jag har missat. Det är såklart bara kul, jag försöker svara alla så gott det går.
Vad säger vänner och familj om detta intiativ?
– Såklart har det varit lite läskigt vad alla ska säga, vi lever i ett samhälle idag där många ska tycka till om man gör något som sticker ut, men jag har faktiskt aldrig fått någon negativ respons och det känns väldigt bra. När jag sa upp mig som mediasäljare var det många som höjde på ögonbrynen ”Va? Du har ju ett drömjobb” nej det här var faktiskt inte mitt drömjobb brukade jag svara och försökte förklara att jag vill jobba inom sportbranschen, idag vet jag att jag gjorde rätt val avslutar Anton Mella.
