Hej, nu är jag på gång igen! Det är med blandade känslor jag sett Djurgårdens senaste matcher och under året har det inte känts riktigt bra. Trots vinster har man knappast hoppat högt eller tagit glädjeskutt på hemvägen. Det handlar om ett överskattat lag!
Nej, ska man vara riktig ärlig så är hela laget överskattat. Och för att ta till en före detta coachs ord så kan varken målvakt eller coach göra någon skillnad på det.
Envist och tjurskalligt!
Jag är betydligt tuffare i mina åsikter och analyser. Jag jämför de ädla klubbarna Djurgården och Brynäs med en grinigt, envis gubbe. Båda föreningarna biter sig tjurskalligt fast vi ett förlegat spelsystem och påpekar ”Vi har ju vunnit flest guld”! Det kan ingen ta ifrån föreningarna, men när tog Djurgården guld senast?
Det kan ju styrande tänka över, allt medan övriga föreningar tänker nytt och springer om.
Dags för vaktombyte!
Själv tänker jag nostalgiskt på när Djurgården vågade tänka nytt och laget var först med torpedhockey. Då skördades framgångar, år efter år.
I andra stunder anser jag att det är hög tid för vaktombyte, och då menar jag att det är dags att byta ut en hel del folk i Djurgården. Inte för att jag har något emot dem, utan mera det faktum att jag inte gillar när det blir för mycket kompisar.
Vänner är bra att ha, men dem ska man ha vid sidan av plan och arbetsplats. Att jobba tillsamman blir till slut för jolmigt, ingen vågar i rädsla för att bli av med jobbet säga som det är. Än mindre komma med konkret kritik. I längden kommer det straffa sig. Inget företag eller föreningar är, enligt väl dokumenterade undersökningar, betjänta av vattenkammade ja-sägare. I varje fall inte om man vill skörda framgångar.
Säsongen inte över
Men säsongen är ju inte slut än och Djurgården har ju alltid downperioder, skriker ringrävarna i hörnan. Nej, det är så sant, men tyvärr känns det så. Och vi är rätt många som är överens om att det faktiskt inte spelmässigt känts riktigt bra någon gång i år. Trots vinster har bristerna varit allt för tydliga.
I matchen mot Linköping försökte laget spela, som man påstod smartare och enklare! Det tar faktiskt emot att säga att det bara var Dick Axelsson som klarade att skicka pucken enkelt och högt över motståndarna, utan att det för den skull blev icing. Heja Axelsson, tur att Djurgården har detta spelgeni!
Däremot var backarna oftast, som vanligt, så byxis att de bara slängde iväg puckarna vid första press av motståndarna. Det behövs ingen djupare analys för att se att motståndarna vet att de bara genom stress får rena smörpassningarna. Djurgårdens anfall var heller inte mycket att skryta med, det blev som vanligt in med pucken i motståndarnas zon i hopp om att någon av medspelarna skulle hinna ta den först. Men som så många gånger förut så blev det motståndarna som enkelt tog den. Kan bara hålla med Linköpings coach Bert Robertsson, att hans lag långa stunder var bättre.
Saknas cash?
Men kanske är det så enkelt, trots att säsongskorten höjts mycket rejält i år, så räcker inte pengarna till att skaffa bättre spelarmaterial till Djurgården. Patrik Berglund och övriga stjärnor i laget får ursäkta. Jag hoppas att jag har fel, men som sagt laget är alldeles för överskattat i år!
Det återstår fyra stentuffa matcher i grundserien. För att klara dessa behövs inget gnäll som tändvätska, nej nu gäller de att kriga för vårt lag.
När det gäller spelarna är det hög tid att de gör den uppväxling det pratats om så länge. Framförallt visar att jag har fel och experterna har rätt som tippat Djurgården som guldkandidat.
Tack för mig! Vi ses på Hovet!
