Hej, nu är jag på gång igen! Djurgårdens segersvit fick ett abrupt slut och förbyttes till nederlag och nu sprids nervositet och mental oro i laget och bland fansen. I takt med att flera lag verkar ha fritt fall i tabellen hörs ropen skalla värva.
Och värvningshysterin i SHL har aldrig tidigare varit så omfattande som den här säsongen. En säsong som inte är lik någon annan och där spelet mer eller mindre överskuggats av oron över pengar och fortsatt överlevnad i SHL.
Man kan tycka vad man vill om värvningshysterin, flera talar öppet om fel tidpunkt och risker om att sätta hela klubbens existens på spel, medan andra anser det helt nödvändigt för att hänga kvar.
Djurgården har valt att mer eller mindre ligga lågt. Klokt eller inte, det kommer att visa sig när slutsignalen för den här säsongen ljuder!
Skramlat in pengar
Det är ingen överdrift att säga att nerverna sitter utanpå hos såväl klubbledning som spelare och fans. Alla med bekymmer och oro som beror på något som ingen eller inget tycks rå på.
Det tiggs om pengar högt och lågt och fansen Swishar in pengar om och om igen, allt för att rädda just sitt lag från nedflyttning.
Alla är väl medvetna om vad det skulle innebär att åka ur SHL, dels förlorade intäkter och spelarflykt, men även sponsorer och publik som uteblir.
Vi som minns Djurgårdens sejour i Allsvenskan, när Hovet mer eller mindre gapade tomt, hoppas och ber till högre makter att vi inte hamnar där igen!
Värvningscirkusen
Att pandemin orsakat mänskligt lidande och umbärande för de flesta och förändrat mycket i samhället är alla medvetna om. Men för klubbarna har det inte bara lett till bekymmer om ekonomin!
Ett allt för hårt spelprogram har gjort att skadelistorna blivit allt längre och pengar i allt högre tempo måste fram för att skaffa ersättare även för dessa. Det verkar inte vara någon hejd på vare sig elände eller värvningar den här säsongen.
Flera klubbar har med gott resultat värvat målgörare och spelare med kapacitet långt över vad SHL är vana vid.
Även Djurgården har värvat, två av dessa värvningar håller toppkvalitet. Tyvärr har de, med få undantag, inte lyckats hitta rätt lekkamrater.
De Djurgårdsspelare som fattat att dessa spelar ger dem en fantastisk chans att synas, och förstått vikten av att kämpa än hårdare med sin träning. De är värda all uppmuntran och beröm.
Tillfällig svacka?
Det senaste Djurgårdsmatcherna har som sagt mycket att önska. Ibland ser det helt virrigt ut och man funderar om spelarna har tillräckligt bra fysik. Jag skulle önska att spelarna vågade hålla i pucken lite längre och inte bara kastar iväg den som nu görs, tyvärr allt för ofta.
Djurgårdens coach Robert Ohlsson står inför tuffa utmaningar, han har hittills inte fått se förstakedjan eller någon annan av lagets kedjor spela ihop sig. Har det inte varit avstängningar så har skadorna börjat dugga allt för tätt. I stort sett varje match har Ohlsson fått sätta ihop nya konstellationer. Kanske en orsakat till att förlusterna börjar bli oroväckande många.
Som sagt; när säsongen närmar sig slutet kommer det visa sig om Djurgårdens strategiske sportchef Jocke Erikssons filosofi, att bara värva spelare med Stockholmsanknytning till klubben, räcker för att hålla laget kvar i SHL.
Tack för mig! Vi syns på Hovet!
