Foto: Bildbyrån
Ulf ”Uffe” Sterner är utan tvekan en av våra största. Som femtonåring var och är han den yngste i hockeyhistorien att värvas till högsta ligan och var den förste europén(!) att erbjudas NHL-kontrakt. För många hockeyälskare förblir han nummer ett, liksom the blueprint för den perfekte hockeyspelaren. Älskar du Oddsbonusar, passa på här.

Uffe föddes och växte upp i den lilla orten Deje, utanför Karlstad. Redan vid trettonårsåldern debuterade han i ortens A-lag och bara två år senare debuterade han i Allsvenskan (högsta ligan på den tiden) för Forshaga – den yngste spelaren genom tiderna att bli draftad till högsta ligan!

I Forshaga kom han att spela ihop med en annan svensk soon to be legendar, ingen mindre än Nils ”Dubbelnisse” Nilsson. De båda blev trogna vapendragare.

Debut i A-landslaget som 17-åring

Ulf Sterner jublar efter mål på USA:s Mike Curran, Hockey-VM 1969. Foto: Bildbyrån

När Uffe var sjutton år debuterade han i landslagets A-lag. Detta skedde i en match mot Tjeckoslovakien i Stockholm och Uffe spelade i samma kedja som Sven Tumba och Kurre Thulin.

Resulatet? 11-3 till Sverige. Uffe gjorde två av målen.

Framgångssagan hade bara börjat. Under klassiska VM-turneringen i Colorado Springs 1962, i den gastkramande finalen mot Kanada gjorde Uffe inte mindre än två(!) mål och Tumba ett innan ”Dubbelnisse” säkrade Sveriges tredje VM-guld i tom kasse med Lennart Hylands extatiska utrop ”Den gliiiiderrr in i mååååååål!!!”

Uffe The Giant

Uffe växte snabbt till att bli en gigant i svensk hockey under 60-talet. Han var både lång och muskulös vilket gjorde honom till en mur på skridskor. Till detta var han oerhört teknisk och trots sin ständiga position som ytterforward var han likväl så bra på backposition, och att jobba hem lika snabbt som att föra offensiven framåt; en för tiden ganska ovanlig kombination bland hockeyspelare. Dessa egenskaper gjorde honom känd utanför landets gränser och efter att Uffe bl a stod för en hat-trick(!) mot självaste Kanada under VM-63 spred sig ordet över Atlanten där man kallade Uffe för Europas bästa ishockeyspelare. Så det var kanske inte någon överraskning när New York Rangers tog kontakt med Uffe och erbjöd honom ett kontrakt. Uffe såg det som ett gyllene tillfälle för utveckling, tackade ja, och blev med detta den förste europé att få ett NHL-kontrakt. Sommaren 1963 reste Uffe så över Atlanten på träningsläger. I samråd med sin manager beslutade de att det vore bra om Uffe kände på det Nordamerikanska klimatet i farmarligan innan det blev dags för spel i The Garden.

Den Nordamerikanska hockeyn visade sig bli en tuff utmaning för Uffe som inte var van vid det extrema fysiska spelet och det gjorde inte heller saken bättre att transatlanterna ville göra allt för att trycka dit den gästande svensken.

”Kill the Swede!”

Ulf Sterner i New York Rangers, säsongen 1964-1965
”Jag har aldrig sett en spelare förkovra sig så snabbt som Uffe och heller aldrig en som behandlar pucken så elegant”, sa George ”Red” Sullivan, New York Rangers coach 1962-1966. Foto: Bildbyrån

Men det bet inte på Uffe. Han gjorde mål i nästan varenda match och låg bakom lika många. Men få saker kunde provocera transatlanterna mer än målsprutande svenskar, så Uffe levde farligt i varenda match. När tillfälle gavs knockades svensken till isen, men som ”väluppfostrad hårding”, reste sig bara Uffe upp och fortsatte spela. Detta retade dock gallfeber på både tränare som lagkamrater och till slut blev Uffe uppkallad till kontoret hos högsta hönset i Rangers där denne bjöd på en utskällning och gav Uffe en direkt order att ge igen på den störste busen i nästa möte.

Matchen kom och Uffe skrinnade in och golvade bjässen. Uffe blev mediestjärna över en natt och Rangers var nöjda.

Därefter spåddes Uffe en framgångsrik NHL-karriär, men kombinationen våld och hockey rimmade inte väl hos den svensk-hockeyfostrade Uffe att det inte dröjde länge innan hans passivitet återigen kom på fråga och det ständiga NHL-tjatet att ”Ge igen och slåss”, liksom en osäker spelgaranti i Rangers, nådde till slut sin gräns så Uffe valde att riva sitt kontrakt. Så efter blott fyra NHL-matcher var Uffe återigen tillbaka i Sverige för spel i Rögle BK.

Tillbaka i Sverige – framgångssagan fortsätter

Ulf Sterner jublar efter mål mot Sovjetunionen, Hockey-VM 1969. Foto: Bildbyrån

Uffe hade mognat ordentligt under sina år i USA och blev snabbt en ledare på isen och en givande lagkapten i Tre kronor. En uppgift som kanske bör känneteckna honom som mest. Sverige jobbade till sig en andraplacering i VM varje år i hans ledning. Betänk då att nummer ett under hela 60- och 70-talet var Sovjetunionen med sina übermenschen till idrottsmän.

Som tidigare nämnt var Uffe en teknisk spelare som kunde verka på alla positioner och över hela banan. Denna egenskap, tillsammans med hans internationella erfarenheter, gjorde honom inte bara till den perfekte lagkaptenen utan också en förebild för sina lagkamrater. Tack vare youtube finns allt från korta klipp till hela matcher(!) där man kan få sig en bild av dåtidens hockey, och i mitt tycke är det svårt att förstå bara genom statistik hur bra en spelare är. Det måste man se. Trots att Uffe var lika snabb över hela banan, så spelade han med ett lugn, ett lugn som säkerligen var den stöttepelare lagkamraterna i Tre Kronor behövde när de ställdes mot tuffa ryssar eller kanadicker – lite som Mats Sundin när denne senare blev lagkapten i Tre Kronor – en härförare, ledargestalt liksom patriark, som även bakom Honkens kasse tycktes se hela banan och samla sina mannar. Och när det blev hett, var det Uffe – transatlanten – som visade vägen och satte de griniga kanadensarna på plats.

Spel i England

På 1970-talet ingick Uffe i det kortlivade NHL-projektet att skapa en europeisk superliga, därav spel i det mytomspunna brittiska laget London Lions. Uffe spelade med sin landslagskompis, Honken, samt med flera kanadensiska spelare och beskrev själv tiden som mycket rolig. Tyvärr blev den europeiska ligan ingen succé och projektet lades ner efter blott en säsong.

Tillbaka i Sverige varvade Uffe ner med spel i Bäcken och Vänersborg innan han avslutade sin hockeykarriär som spelande tränare i Tyskland.

78 år och still going strong

Man skulle kunna tro att Uffe Sterner, som fyllde 78 i februari, dragit sig tillbaka helt från hockeyn som ett avslutat kapitel, och kanske måste fylla igen minnesluckor.

Men så är inte fallet!

Idag är han mer insatt i hockeyn än kanske någonsin, om än från läktaren eller i TV-soffan, där han gärna följer sin 28-årige brorson Robin Sterners karriär.

Meriter

VM-Guld 1962
VM-Silver 1963, 1967, 1969, 1970, 1973
VM-brons 1971
OS-silver 1964
Sveriges All Star Team – 1960/61 (vf), 1961/62 (vf), 1962/63 (c), 1965/66 (c), 1966/67 (vf), 1968/69 (c)
Bäste forward vid VM 1969.
Invald i IIHF Hall of Fame in 2001.

Intressanta länkar om och med Uffe

Det historiska inslaget från Aktuellt 20/8 1963, där Uffe (blott 22 år) blir intervjuad inför NHL-flytten. Ett viktigt kapitel i svensk ishockey förevigat!

(Hela!) VM-finalen mot Sovjetunionen 1970. Här ser man exempel på Uffes (#14) extraordinära spelsinne, puckhantering och ledaregenskaper!

Hyllningsfilm till Uffe som invigd i Svensk ishockeyförbundets Hockey Hall Of Fame!

Källor

www.hockeysverige.se
www.oppetarkiv.se
sok.se
www.hhof.com
Youtube
Wikipedia

Annonser

Kommentarer

Kommentarer

Scandic