Hockeybladet har tidigare skrivit om Färjestadsupportern Micke Andersson. Nu har turen kommit till Hockeybladets chefsredaktör Tomas Hedlund. Igår eftermiddag gjorde den trogna supportern sin 609:e raka hemmamatch för sitt älskade Djurgården.
För tjugo år sedan började allt för supportern. Den 11 januari 2000 besökte Hedlund sin första match i denna svit, en match han helst vill glömma. Efter lite grävande finner vi att det var en förlust mot ärkerivalen Gnaget med 2-5. Sedan har hemmamatcher och Hedlund varit oskiljaktiga. I dag när han kliver in på Globens röda läktare gör han sin 609:e raka hemmamatch.
-Vissa gånger har man varit riktigt sjuk och vissa gånger har man faktiskt gått i förtid, men man har alltid pallrat sig hit säger 48-åringen. Efter en så lång svit finns det så klart toppar och dalar. Dalarna är naturligtvis förutom ”premiären” mot Gnaget även degraderingen 2012. Topparna är SM-Finalerna och självklart SM-Gulden 2000 och 2001.
– Jag måste nog faktiskt ranka guldet 2001 till det bästa. Där vi vann mot Färjestad i Karlstad efter att Daniel Tjärnqvist gjort målet i den femte perioden i den sjätte finalmatchen. Jag var dessutom på plats i Karlstad då och min första tanke var vad jag skulle göra på påskdagen i stället för att gå på hockey. Tomas minns att han var rätt säker på att FBK skulle vinna och det skulle bli en avgörande match. Att de dessutom vann guld på fredagen den trettonde var helt sjukt.
Det finns även tyvärr många negativa minnen under dessa 20 år för Hedlund. Dock har han under alla derbyförluster i fotbollen lärt sig hantera förluster mycket snabbare än den gemene supportern.
– Jag släpper en förlust väldigt snabbt. Men en sak som han aldrig kommer att glömma är när Djurgården åkte ur SHL 2012. DIF missade att säkra kontraktet med tre futtiga mål i målskillnad. I den efterkommande kvalserien var Djurgården inte ens nära.
Jag höll på att avlida av skratt
I 20 år finns det många spelare som passerat i Djurgården. Det kan vara svårt att som inbiten supporter att ta fram någon speciell. Bröderna Holmqvist kommer alltid dock att finnas i mitt hjärta säger Tomas på en stökig pub inne på Globen under matchen mot Skellefteå. Trots motgångar och glädje brukar det alltid finnas någon match eller händelse man minns speciellt efter så många år. Därför ställer jag frågan om det är någon speciell sak han vill berätta.
– Ja det måste varit, minns inte vilket år, vi var uppe i Leksand och jag jobbade som journalist på den matchen. Djurgården vann med 3-1 och jag stod och intervjuade någon, minns inte vem. Då hör jag i bakgrunden att någon börjar sjunga med hög röst. ”En sån härlig dag, Djurgår´n vann, Djurgår´n vann”. När jag vänder mig om ser jag Nicklas Falk sitta och sjunga på en träningscykel. När jag tittar på han börjar han skratta. Falk var inte känd som den glada och skojfriska spelaren under sin tid i Djurgården minns Tomas.
Vid sidan av livet som supportern har Tomas Hedlund arbetat och arbetar som journalist. Detta har fått honom förutom att ta en förlust ganska snabbt även kunna analysera saker ganska snabbt. Det händer enligt hans bänkgrannar att han ställer sig emot deras burop vid en hel del situationer. Väldigt ofta sker det att Hedlund säger till sina kompisar:
– Nej det där var inget, eller ja det var korrekt i stället för att bua, skrika och ropa. Många diskussioner blir det på läktaren skrattar Tomas.
När han nu sett alla hemmamatcher under alla dessa år kommer naturligtvis frågan vad nästa mål blir.
– Ja först och främst ska jag se hela den här säsongen ut, sen får vi se flinar Tomas och går in i vimlet på American Bar igen.
Vi söker liknande supportrar
Vi söker efter fler att intervjua till vår artikelserie. Vet du någon som borde vara med. Någon med en mäktig svit eller annat liknande. Tveka inte att höra av er till henric.wauge@hedlundmedia.se
