Efter storsegern mot Färjestad fick Hockeybladet en pratstund med Djurgårdens sportchef Nils Ekman, som berättar om Djurgårdens satsning och hur han ser på framtiden med Djurgårdens damer.
Förra söndagen slog Djurgårdens damer Färjestad med hela 10-0 och efter dagens match har man 45-1 i målskillnad efter åtta omgångar. Laget är i praktiken klara för Riksserien, men Djurgårdens sportchef är inte helt nöjd med spelet.
Hur upplevde du matchen (Färjestad)?
– Bra, men man är fortfarande upprörd över vissa smådetaljer och vi kan göra en del saker bättre. Men faktumet att vi går igenom den här matchen och två matcher två dagar innan utan att släppa in ett enda mål. I grund och botten är jag väldigt stolt över tjejerna, jag och Jared Cipparone (huvudtränaren) som står där och coachar vi njuter av att se arbetsinsatsen, säger Nils Ekman till Hockeybladet.
Hur har du upplevt säsongen?
– Kul, man har fått lära sig mycket nytt, vi är en ny organisation och har inte funnits i ett år nästan. Man har fått lära sig mycket hur man bygger upp ett lag och lärt sig och bli en ledare och coach ibland och stötta och hjälpa. Så det är en kul och rolig resa som vi håller på med.
Det är en väldig intressant satsning som Djurgården gör.
– Ja, de förutsättningar för att tjejer som älskar ishockey ska få ägna sig och låta den ta den platsen som den förtjänar, håller på och skapas i Djurgården.
– Det är tack vare ett beslut i organisationen, det är styrelsen och folket som leder och driver Djurgården som har sagt att vi ska göra det här och vi ska göra det bra. Det är tacksamt för oss som håller på med och kring laget att förutsättningarna för att göra någonting bra är väldigt stora. Det är coolt att vara med om och jag tror att vi och flera andra föreningar är på väg och förändra svensk damhockey.
Jag hörde att ni på försäsongen hade vunnit tre av fem matcher mot riksserien motstånd, vad ger det för självförtroendet som sådant?
– Det kan stämma, jag är inte säker, säger Ekman och fortsätter:
– Det var bra matcher som fick oss att kriga lite och det behövde vi verkligen på försäsongen för att inte sväva iväg för vi har mött motstånd i vissa matcher som inte har varit så direkt utmanade. Vi är glada över att det finns pojkjuniorlag och Riksserielag som har velat ge oss möjligheten att försöka få upp vårat tempo under säsongen. Inte direkt någon självförtroendehöjare, vi känner dag ut och dag in eller vecka för vecka att vi förbättrar oss som lag. Vi åker mer skridskor och spelar bättre hockey idag än vad vi gjorde i november, så det är väl hela känslan av att vi är på väg och göra någonting bra och vi känner fortfarande att vi förbättrar oss. Det påverkar självförtroendet.
Vad tror du det skulle betyda för de tre djurgårdarna som är uttagna till den stora truppen att få representera Sverige på hemmaplan i VM?
– Massor, massor, det är väl den stora bonusen som damhockeyspelare att få representera ditt land och om du sköter dig som ung hockeyspelare så kan du även få studier som sätter upp dig bra för ett behagligt liv senare. Det är väl en av de två riktigt stora bonusarna, superkul, jag hoppas att alla tre tar en plats och jag tycker att de borde göra det, men det är inte jag som tar ut det laget.
Vad ser du för potential i det här laget?
– Det finns en stor potential, vi kan definitivt bli bättre som individer och då kommer vårt lag bli bättre än vad vi är nu. Vi kommer att bli ett väldigt bra lag inför nästa säsong, vi håller redan på och förbereder oss. Jag vet inte, jag tänker inte slänga ut något resultatmål sådär, utan det vi gör och det jag vill göra är fortsätta och vara mellanhanden uppifrån ner till spelarna att ge dem möjligheten att satsa och förbättra sig. Så att det inte kostar så mycket i privatlivet, att tjejerna inte, låt säga att de åker iväg och spelar ett VM och det är jättekul. Men de kommer hem och har missat en månads inkomst och har räkningar att betala så kommer det leda till att maj och juni kommer blir månader då de mår jävligt dåligt tjejerna.
– Målet för oss som organisation är att se till att tjejer som satsar och vill satsa att det inte kostar dem någonting. Att vi på något sätt kan hjälpa dem på resan, för då kommer de hålla på längre. För tänk om Valentina Lizana Wallner eller Tina Engström inte hade spelat hockey, vilken förlust för damhockeyn det hade varit. Jag såg flera småtjejer som stod och skratta och sprang runt under matchen när den spelades, de stod här och tittade på de stora tjejerna, hade de inte fått se dem spela så hade det varit synd för damhockeyn.
– Jag hoppas att vi och alla andra kan ta hand om våra stjärnor men även alla damhockeyspelare så att de inte lägger av när de är 22 år utan lägger av när de är 38-39 år. Då kommer damhockeyn att bli bra.