Tobias Enström kommer att spela med nummer 39 den kommande säsongen, meddelar Modo på sin webbplats. Ett nummer som Per Svartvadet fått pensionerat och hissat i taket. Vad håller ni på med Modo?
Tobias Enström kommer att spela i tröjnummer 37 fram till hemmapremiären av HockeyAllsvenskan 2018/2019 när Modo Hockey tar emot Almtuna söndagen den 23 september. En ceremoni, där Per Svartvadet medverkar och överlämnar tröjan med nummer 39 på lån till Enström, kommer då att hållas inför matchen, skriver Modo på sin hemsida.
Detta är så mycket fel så jag vet ärligt talat inte var jag ska börja. Ett pensionerat nummer är ett pensionerat nummer oavsett om det är en nära vän, släkting, eller närmsta grannen som burit det. Enström borde veta bättre än att fråga om att få låna numret, även om han så hade spelat med det i 40 år. Nu är det visserligen bara elva år. Svartvadet borde vetat bättre än att svara ja på frågan. Modo borde vetat bättre än att tillåta detta spektakel att äga rum.
Dödar magin med tröjhissningar
Det är inte bara dumt mot själva ceremonin i sig utan det påverkar indirekt alla spelare som fått sina tröjor hissade i taket. Tröjhissning ska vara det ultimata tacket efter man lagt skridskorna på hyllan. Men med dagens besked dödar Modo magin och inte bara uppe i Ö-vik utan även i resterande Hockeysverige. Visst, det är upp till klubbarna att göra som de själva vill med detta, men jag har svårt att se att Peter Forsbergs nummer 21 hade varit lika enkelt att låta någon hemvändare få låna, indirekt visar detta att Svartvadet inte betyder lika mycket.
Har tröjan hissats i taket så är det där den ska hänga. Ingen spelare ska någonsin få använda det numret i klubbens historia igen. Nu tar man bort Svartvadets heder i klubben. Eller rättare sagt, nu tar klubben bort hans hedersstatus.
Kan Svartvadet känna någon tacksamhet?
Jag kan inte förstå hur Svartvadet kan känna någon som helst tacksamhet att klubben väljer att hissa ner hans tröja för att låta polaren spela i den. Jag ser bara förlust i detta föra alla inblandade. Lias Andersson fick lämna ifrån sig hans pappas nummer som hissades upp i taket. Där var det inget snack. Men i Modo verkar man få göra lite som man vill. Jag tycker inte om det och förstår inte poängen med det.
Nej Modo, detta kan vara bland det dummaste jag varit med om. Och jag tycker det vore på sin plats att tänka lite mer ”utanför” Ö-vik. Gör ni inte det så kan ni ju tänka på ungdomarna i föreningen vars högsta dröm är att få tröjan hissad i taket. En dröm som ni precis grusade.
