Jag erkänner. Jag älskar svensk supporterkultur. Passionen, tifona, sångerna och den fantastiska inramningen på våra hockeyarenor. Men kärleken till supporterkulturen innebär inte att jag tänker försvara dess avarter.
När supportrar inte kan bete sig är det dags att sätta ner foten. Precis som företagaren Ulf Söderlund har gjort, därför behöver vi backa Ulf.
Det skulle vara Henrik Zetterbergs kväll. En av svensk ishockeys största spelare skulle hyllas när Timrå IK hissade hans tröja i taket. Ett ögonblick av respekt, stolthet och hockeyhistoria där till och med motståndarsupportrar borde kunna lägga rivaliteten åt sidan.
Men tydligen var det för mycket begärt.
Björklövens supportrar störde ceremonin. I stället för att visa respekt för en svensk hockeylegend gjorde de sig själva till huvudpersoner. Det är inte passion. Det är ett pinsamt uppvisande av bristande omdöme och respekt.
När någon äntligen säger ifrån
Företagaren Ulf Söderlund hade låtit supportergruppen Green Devils använda hans företags lokaler helt gratis för sin tifoverksamhet. En generös gest från någon som förstod värdet av ett levande supporterengagemang.
Efter uppträdandet i Timrå fick det vara nog. Green Devils var inte längre välkomna.
Bra där, Ulf!
Han behövde inga ändlösa utredningar eller välformulerade pressmeddelanden. Han konstaterade att gränsen var passerad och drog tillbaka sin generositet.
Det är civilkurage.
Förr uppfostrade läktaren sina egna
Jag hör redan invändningarna. Alla i Green Devils betedde sig inte illa. Varför ska oskyldiga drabbas?
Därför att ett kollektiv också har ett kollektivt ansvar. Det innebär inte att varje medlem är skyldig, men att gemenskapens fördelar också medför skyldigheter.
Jag saknar den kollektiva uppfostran som en gång fanns på läktarna. När äldre supportrar satte gränser och yngre fick lära sig vad klubbmärket förpliktade till. Men sådant får man väl knappt säga längre utan att någon börjar tala om allas rätt att uttrycka sig. Märkligt nog tycks rätten att bete sig som en idiot väga tyngre än skyldigheten att säga ifrån.
Dubbelmoralen blir särskilt tydlig när klubbar agerar utifrån sin värdegrund, ligor och förbund tillämpar sina regler eller polisen ingriper med stöd av svensk lag. Då protesteras det mot sanktioner och kollektiva konsekvenser, samtidigt som det egna ansvaret tycks vara förhandlingsbart.
Vet man vilka som förstör och ändå låter dem fortsätta har man gjort ett val. Ibland får man ta konsekvenserna för det man inte gör.
Förr uppfostrade läktaren sina egna. I dag förväntas alla andra stå ut med dem.
Att dra klubbens färger i smutsen
Samma sak gäller supportrar som slåss, hotar eller använder pyroteknik inne i ishallar. De som tror att klubbens färger ger dem frikort att bete sig som fullständiga idioter.
Att använda våld i klubbmärkets namn är inte lojalitet. Det är att dra klubbens färger i smutsen. Att riskera andras säkerhet med pyroteknik är inte passion. Att skrämma bort barnfamiljer är inte supporterkultur.
Vill supportergrupper slippa kollektiva konsekvenser får de börja ta kollektivt ansvar. Markera mot avarterna, sluta ursäkta dem och framför allt sluta skydda dem.
Vilka fler vågar göra som Ulf?
Green Devils fick använda lokalerna gratis. Ulf Söderlund har inte förbjudit någon att hålla på Björklöven. Han har bara bestämt att hans företag inte längre ska sponsra ett beteende han inte accepterar.
Det är hans fulla rätt.
Och nu vill jag ställa en fråga till andra företag och sponsorer som stöttar svensk supporterkultur:
Har ni civilkurage nog att göra som Ulf Söderlund när gränsen passeras? Eller är det enklare att blunda så länge företagets logotyp syns i rätt sammanhang?
Sponsring handlar inte bara om exponering. Det handlar också om vilka värderingar man står bakom.
Kanske lär sig Green Devils något av det här.
Troligen inte.
Men förhoppningsvis får beslutet andra supportergrupper att fundera över var gränsen går, innan någon annan tvingas dra den åt dem.
Jag tänker fortsätta älska svensk supporterkultur. Men aldrig acceptera att kärleken till en klubb används som ursäkt för respektlöshet, våld eller ren och skär idioti.
Ulf Söderlund satte ner foten och lät sitt beslut få verkliga konsekvenser.
Jag erkänner. Jag backar Ulf!
#BackaUlf
************
Tycker du att den här krönikan är värt en kopp kaffe, en fika eller varför inte en lunch?
Stötta Hedlund Medias arbete med Hockeybladet och för oberoende rapportering med en Swish till nummer 0764-15 74 68.
Tack för ditt stöd!
