Året var 1995 rättare sagt den 6 april 1995. Matchuret stod på 15:48 i förlängningen av den femte och på den tiden avgörande finalen. Där och då blev Kung Sune av Hovet – Istället Kung Sune med hela Jönköping.
-Det var helt fantastiskt ett minne för livet helt klart.
Mamma hade på jobbet tippat slutresultat på matchen till 4-4 och där utropades det första men inte det största segervrålet på Liljeholmen i Jönköping. Det skulle dröja ännu en liten tid innan vrålet ekade genom hela Jönköping. När Johan Lindbom 15:48 i förlängningen sköt det avgörande 4-5 målet. Jag minns fortfarande hur glädjen bröt ut som förväxlandes till total tystnad, det blev en slags chock o Jönköping, hade det verkligen hänt? Sen brakade det loss fullständigt.
Jag var som sagt bara elva år och i ålder att inte ge mig ut på gator och torg för att fira. Men firandet hördes in i vardagsrummet, det hade nog aldrig tutats från bilar lika mycket som det gjordes där och då. Det var något fullständigt hysteriskt som endast kunde upplevas där och då. I guldhysterin hade Jönköping fått en ny kung vid namn Sune Bergman.
-Jag fick namnet när jag själv spelade med Troja-Ljungby mot Hammarby på hovet. Vi slog dem med 2-0 och det var en väldig sensation. Jag kommer inte ihåg men tror det var Peter Wennman som gav mig smeknamnet Kung Sune på Hovet.
Slog ur underläge
Sune Bergman anslöt till HV71 från Pantern i division 1 säsongen 1994/1995 och det var ett rejält nederlagstippat HV71 han tog över. Klubben hade säsongen innan gjort en storsatsning som misslyckats och det var det som Sune hade att arbeta med.
-HV71 hade missat slutspelet säsongen innan. Laget hade gjort en storsatsning som misslyckades. Min uppgift under säsongen var helt enkelt att ta laget till slutspel det var föreningens målsättning och det lyckades vi med.
Laget placerade sig på åttondeplats och blev då det första och enda lag från en åttondeplats i serien till en final och SM-guld. Men som sagt det var på håret att HV71 lyckades knipa den sista slutspelsplatsen med endast tre poängs marginal. HV71 hade fram till detta tålamodet att behålla Sune Bergman men frågan är om historien kunde sett annorlunda ut, var du nära att få sparken under serien som gick minst sagt krampaktigt?
-Nej vi hade inte något sådant samtal överhuvudtaget. Jag kände och visste att jag hade hela föreningen bakom och med mig. Jag hade hela tiden fullt stöd och förtroende från föreningen.
Nyckeln var segern mot Djurgården
HV71 tog sig till slutspel och laget var som pånyttfött, det gick inte att känna igen efter seriespelet som stundtals varit upp och ner. Hur gick egentligen snacket mellan er ledare när ni blev klara för slutspel? Om du ska peka ut en avgörande sak som gjorde att ni lyckades ladda om och få ihop gruppen vad blev framgångsreceptet?
-Vi hade fått storstryk mot Djurgården några matcher i grundserien. Men samtidigt hade vi även vunnit en match mot dem där bland annat Mats Sundin var med och spelade, då det var lockout i NHL. Den matchen kollade vi på och hur vi spelade, aggressivt som sjutton, den segern i grundserien blev nyckeln.
I slutspelet ställdes HV71 mot seriesegrarna Djurgården och återigen var laget rejält nederlagstippade. Det fanns liksom inte på kartan att HV71 skulle ha en chans mot Djurgården, ja så såg det faktiskt ut. Men på ett mirakulöst sätt lyckades HV71 vinna med 3-0 i matcher och med detta stod man för Elitseriens största skräll någonsin, skulle jag vilja säga.
-Vi klev in i slutspelet med målet att ta en match i taget. Det var aldrig så att vi gick ut och sa att vi skulle vinna SM-guld. Sen mot Djurgården så tog vi med oss segern från grundserien och spelsättet. Aggressivt och hårt spel och nyckeln blev att vi lyckades vinna förta matchen. Med den segern steg självförtroendet och efter det rullade det bara på.
I semifinalen väntade Malmö som hade ledningen med 0-2 i matcher och med endast en vinst till så hade HV:s resa tagit slut. Men man ville annat och om det var en bragd att vinna mot Djurgården med 3-0 i matcher. Så vet i tusan om det inte väger lika tungt om än tyngre. När man vände 0-2 underläget till seger med 3-2 i matcher.
-Jag hade tidigare varit i Pantern där Malmö ligger nära. Så jag hade bra koll på Malmö när vi skulle möta dem i semifinalen. Sen visste jag att vi var bättre tränade än dem så ju längre vi kunde hålla serien levande så visste jag att vi skulle bli bättre och bättre.
Guldet
I finalen skrivs sen historia när HV71 och lagets nuvarande tränare Johan Lindbom drar in ett slagskott 15:48 i förlängningen och HV71 vinner ett historiskt första SM-guld.
-Först fattade man inte vad som hade hänt utan det tog ett tag innan det sjönk in. Det tog ett tag innan man greppade att vi faktiskt hade vunnit SM-guld och känslan var såklart oerhört skön.
Jag själv var inte så gammal vid tillfället och jag minns bitvis delar av kortegen samt firandet vid rådhusparken. Men känslan minns jag och det fullständiga kaos som utbröt vid Lindboms avgörande. Där och då blev du Kung Sune av hela Jönköping, hur kändes det att komma tillbaka till staden efter guldet med kortegen, festen på hovrättstorget?
-Det var helt fantastiskt! Ett minne för livet helt klart, det var fullt med folk på flygplatsen till och med och fullt med folk i ingångshallen. De kom aldrig fram med bussen, så mycket folk var det. Så bussen fick köra direkt ut till flygplanet och hämta upp oss. Det var helt otroligt och mitt i natten var det dessutom.
Om du får minnas tillbaka lite och välja ut just en sak som du kommer bära med dig från allt som hände kring guldsäsongen vad väljer du då?
-Det var sättet som spelarna offrade sig, täckte skott och det var därför vi lyckades vinna. Vi jobbade hårdare än alla andra och fick det där extra självförtroendet. Dessutom fick Bosse Ahl spela oerhört bra.
Sune Bergman lämnade HV71 efter säsongen 1997/1998 för att bland annat träna Leksands IF, IF Troja-Ljungby, Hudiksvalls HC, Vita Hästen innan han avslutade tränarkarriären i Norge och Frisk Asker säsongen 2017/2018. Det känns som ett självklart val att fråga Kung Sune om han följer HV71 med sin gamla guldmålskytt vid rodret.
-Ja det är klart jag följer HV71 när tillfälle ges. Det har gått lite upp och ner för laget men materialet har dem så det gäller bara att få ordning på det, så det löser sig säkert. Denna säsongen är det första gången på 50 år som jag inte arbetar med hockey. Jag var i Norge och Frisk Asker i nio år, men just nu gör jag ingenting.
Har du någon kontakt med personer i föreningen fortfarande?
-Ja men inte direkt jättemycket. Det är framförallt Bengt Halvardsson som jag haft kontakt med.
Genom åren har HV71 valt att vid flertalet tillfällen hylla gamla spelare som betytt extra mycket för klubben. Johan Davidsson, David Petrasek och Jukka Voutilainen för att nämna tre. Lika självklart tycker jag personligen att det vore att ge Kung Sune Bergman en kväll han väl är värd. För ska jag vara helt ärlig så hade inte Sune Bergman lyckats få ihop gruppen lagom till slutspelet och där stå för tre bragder mot Djurgården, Malmö och sist mot Brynäs. Nej då hade inte HV71 varit den klubb den är idag det är jag tämligen övertygad om. Det var något magiskt som hände säsongen 1995 då Jönköping fick en ny kung.
Avslutningsvis hur skulle det kännas och tycker du inte att det vore på sin plats med en Kung Sune Night i Kinnarps Arena?
-HAHA! Ja det skulle absolut varit trevligt med en sådan tillställning. Det hade jag gärna kommit på om jag hade haft möjlighet.
