Foto: Henric Wauge
Hej, nu är jag på gång igen. Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år med förhoppningar om en ljus framtid och återförening på Hovet. Jag jublar över både ett vaccin som gör detta möjligt och Djurgårdens framgångar hittills.

På nytt berömmer jag Djurgårdens coach Robert Ohlsson som, trots tuffa förutsättningar, hittills lyckats få laget att prestera! Jag ger en extra eloge till honom för att han i matchen mot Brynäs ifrågasatte domslutet som han ansåg baserats på fel grunder.

Själv tillhör jag dem som får höra att jag är enögd när det gäller domslut som går emot Djurgården. Jag kallar det klarsynt, då jag anser att domarna dömer olika beroende på vilket lag som är på isen.

Till skillnad mot dem som förstör svensk hockey med konstiga regler vill jag ha kvar känslor och de som vågar ha åsikter både på is och utanför. Däremot anser jag att de spelare som är ute för att skada eller filmar definitivt inte platsar i min agenda.

Smolk i bägaren

Efter en tids idel vinster och klättring till säker mark i tabellen fick de hårt slitande Djurgårdarna tyvärr ett återfall till sämre spel mot ett frejdigt spelande Oskarshamn. Trots att laget bättrade sig så räckte det inte till vinst och sviten av hemmasegrar fick ett abrupt slut.

Men att matchen mot Brynäs utvecklade sig på ett mindre smickrande sätt. Det skyller jag på omständigheter och taktisk rävspel från en rutinerad spelare som valde rätt läge att likt en döende svan falla ihop.

Jag kan bara hoppas att detta var en tillfällig svacka av Djurgården. Trots att förluster svider, och den mot Brynäs känns extra mycket, så är det kanske ofrånkomligt med någon plattmatch. Men 16 i följd hoppas jag inte det blir!

Ingen tillfällighet

Det som däremot inte är en tillfällighet, i år heller, är Djurgårdens spel runt, runt och åter runt motståndarnas mål.

”Det är lätt att ställa en gubbe i varje ända och få stopp på dem” sa Växjös coach Sam Hallam i C More-intervju. Han är inte ensam om att läsa sönder detta förutsägbara och lättstoppade spel.

Men spelet, oavsett om det är Djurgårdens eller något annat SHL-lags, så är det ganska sönderläst. Det är ganska tråkigt och definitivt inte publikfriande. Och som så många gånger förr frågar jag var de spelare finns, som bland andra Andrew Calof i Växjö, som kan göra mål på det där oväntade sättet. De spelare som går rakt på mål, och kan sprätta upp pucken i nättaket från nästintill omöjliga vinklar. Jag önskar också fler sevärda favoritspelare som bland andra Bobby Nardella och William Eklund.

Det finns säker de som protesterar och påpekar att i Ssvensk hockey har man satsat på att få fram bra passningsspelare. Tyvärr, det räcker inte mer än möjligen till en rubrik! Det är målen som är skillnaden på att hamna i toppen eller botten i tabellen!

Räcker inte till

Vad svensk hockey behöver är en ansiktslyftning, nytändning eller vad ni vill kalla det. Det är bara att inse att internationellt räcker Sverige inte till längre. Jag vet inte om en liten rink skulle göra svensk hockey bättre, men det kanske är dags att göra förändringar.

På Djurgårdens Forum för fans var det några som ansåg att även klacken på Hovet måste få ett lyft, kan bara hålla med.

Till nästa säsong hoppas jag att förändringens vindar med full styrka blåst in nytt tänk i svensk hockey och att Djurgårdens klack i varje match kommer synas och höras mycket mera!

Tack för mig, vi ses på Hovet!

Kommentarer

Kommentarer