Hej, nu är jag på gång igen! När höstmörkret ligger som en våt filt över byhålan är det svårt att hitta motivation. Inte blir det bättre av påtvingat besöksförbud som hindrar oss supportrar från att följa Djurgårdens framfart på Hovet.
När det känts som tyngst har jag sökt tröst i glödheta fimpar. Likt en med stort begär har jag sugit i mig allt vad dessa kunnat ge mig.
Fimparna, av olika storlek, har var och en på sitt sätt spritt glädje. Den minsta fimpen har visat vad äkta spelglädje är och visat bevis på skicklighet och klubbteknik som är få förunnat att ha. Det är bara att lyfta på hatten och njuta. När det gäller den stora fimpen, finns ingen mer än han som kan locka till ett härligt, befriande hjärtligt skratt!
Tänt gnistor!
Om det är små eller stora fimpar som med sin glöd tänt gnistor i Djurgårdslaget, vet jag inte. Men ett är säkert, det var länge sedan jag upplevde en sådan spelglädje och jävlar anamma som Djurgården visat upp på isen i de senaste matcherna.
För dem som tvivlat på att Djurgårdens coach Robert Ohlsson skulle lyckas hålla ett till synes tunt spelarmaterial på rätt sida kvalmatcher. Så har han, i varje fall i de senaste matcherna, visat att han kan få ungtupparna och de gamla ringrävarna att göra det nästintill omöjliga på isen. Härligt! Äntligen vinster och poängen som fört laget uppåt i tabellen.
Den för Djurgården så svarta november har den här säsongen förbytts i en bra månad.
Det bästa av allt var att Djurgården satte de kaxiga Frölundaiterna på plats. Detta lag, som inte är vant att förlora, har helt plötsligt fått känna av hur det är att hamna i förlorarträsket.
Blicka framåt!
Men nu gäller det att blicka framåt och skadeläget är inte till Djurgårdens fördel, snarare oroande. Inte heller att de lysande ungtupparna försvinner till JVM. Med tanke på alla matcher som väntar före jul så behövs att alla gör sitt yttersta och kämpar i 60 minuter, i varenda match.
Men, påpekar de, som tycker att jag gnäller och är för pessimistisk – Djurgården har ju fått in Rhett Rakhshani och alla vet ju att han gör stordåd i alla lag han kommer till. Dessutom ryktas det ju om att den skicklige Martin Thörnberg ska göra entré i DIF-tröjan, så det finns ju ingen anledning till oro. Eller?
Det är sant, men att skickliga spelare kommer in i ett lag, det är inte liktydigt med att det går bra. Dessa ska passa in med övriga och framförallt trivas i en ny miljö och förhoppningsvis vara skadefria.
Ta för er!
Jag vill att fler lyfter sig i laget, jag vet att ni kan!
Ett tips ska jag ge till en av dem jag hoppades skulle göra stordåd i år, låt håret växa ut igen Manuel Ågren.
Precis som Simson tycks ju även du ha förlorat din kraft i takt med att lockarna föll. Missförstå mig inte, jag tycker vare sig att du Manuel Ågren eller Simon Johansson gör dåliga matcher, men jag väntade mig att båda skulle ta stora steg framåt i år. Men än finns det tid kvar för dem som vill ta för sig.
När Östman fick chansen i förstakedjan tycker jag att han gjorde ett mycket bra jobb som nav mellan de hungriga och entusiastiska valparna. Värt att låta dessa fortsätta kampera ihop.
Den viktigaste kuggen av dem alla – härligt att du är tillbaka i målet Mantas Armalis. Tråkigt att vi inte får vara på Hovet och brista ut i lovsång för dig och övriga laget. Delad glädje är ju som bekant dubbel glädje!
Tack för mig, vi ses på Hovet!
