Foto: Henric Wauge
Hej, nu är jag på gång igen! Det har varit en minst sagt omtumlande period. Men som klacken skanderar på Hovet så står vi upp för varandra och nu tar vi strid mot allt och alla som är emot oss.

Spelare borde vara vana vid att få både ros och ris. Det hör liksom till en offentlig person.

Det som hänt under senare tid inom journalistkåren är en utbredd flockmentalitet, det vill säga när en sågar något så hakar övriga på och spär på det lite till med stora rubriker.

I Djurgårdens fall har en hel armé med motorsågar kommit fram. Inte mins sedan alla världens sportmedier valde att om och om igen i eldskrift belysa Djurgårdens strategiske sportchef Joakim Eriksson när han i sin besvikelse över lagets insats lyfte fram de spelare han tyckte inte gjorde sitt yttersta för laget.

Jag är väl en av få som gillar hans sätt att vara så öppen med sitt missnöje. Det svider, men i min värld är det nämligen mera hedervärt och trovärdigt att ges det beröm ska man även tåla att ta en käftsmäll om man gjort fel eller inte gjort tillräckligt bra ifrån sig.

Nya tag!

Ny månad och nya tag. Nu ruskar vi av oss besvikelser och motgångarna. Och jag skriker från byhålan – kom igen, inte viker väl en Järnkamin ner sig för motgångar. Det brukar ju tagga och öka stridslusten än mer bland spelare och oss supportrar i Djurgårdsfamiljen.

Eller har jag så misstolkat den anda som suttit väl cementerad i väggarna så länge jag kan minnas. En anda som gett mig vänner och gemenskap som få föreningar uppnår.

Det är inte första och troligen inte sista gången heller som Djurgården går in i en tung period under en säsong.

Man kan skrika sig hes om mental träning och allt annat som kan lyfta laget, men jag säger tro på er själva våga satsa och gå ut och ha roligt. Och som sagt, ny månad, nya chanser, nu kommer Djurgården.

Laget kanske inte går till ett slutspel i år, men det kommer en ny säsong och för den laddar vi för fullt med välfyllda läktare och den anda som jag hoppas finns kvar.

Jag tänker stå upp för mitt lag, nu hjälps vi åt att peppa.

Tack för mig! Vi ses på Hovet!

Kommentarer

Kommentarer