Hej, nu är jag på gång igen! Det var ett tag sedan senast. Men dimmorna har knappast skingrats sedan allt stängdes ner. Frågorna, som kräver svar, har i takt med osäkerheten för framtiden snarare blivit fler än färre.
Själv är jag satt i viloläge, en stressfraktur har förbjudit all träning, endast långsam promenad tillåts! Humöret är med andra ord långt ifrån topp. Och inte blev det bättre av att läsa sportsidorna och sportchef Joakim Erikssons dystra profetior inför en förhoppningsvis kommande hockeysäsongstart.
Erikssons dystra prognos lät som om Djurgården inte ens har råd att avlöna ett allsvenskt lag. Men så illa kan det väl ändå inte vara?
Nytt säsongskort?
Jag, med flera supportrar stod ju i begrepp att förnya säsongskortet! Är det ens lönt att lägga sina surt förvärvade slantar på ett dyrt säsongskort? Det undrar jag när jag läser om Djurgårdens hopsnickrade lagbygge. Det som beskrivs, det verkar mera bli ett bygge som likt ett korthus kommer att rasa vid minsta blåst.
Vad händer? Var är alla de fagra löftena som sportchef Joakim Eriksson varje år basunerar ut? ”Vi bygger för framtiden, vi ska ha toppspelare med speed och en bra stomme att luta oss emot.” Ord som nu förbytts i pengakris och, det ska ärligt erkännas, en förståelig oro för framtiden.
Var finns då pengarna?
Jag kan inte låta blir att undra? Trots kristider med permitteringar och en oviss framtid öppnade alla trogna supportrar plånböckerna för att hjälpa till. Pengarna rullade snabbt in.
Men faktum kvarstår vart går då alla pengar i föreningen? Slukas de av en alldeles för stor kostym med för många nissar och förståsigpåare, för höga löner och ett orimligt dyrt leverne?
Det är inte fel att vara försiktig, men det är en balansgång och att spara i bra tider är ett måste för alla. Eftersom det inför varje säsong, oavsett Coronavirus eller inte, alltid saknas pengar är det tydligen inget Djurgården tänker på.
Om det nu är kris och pengar saknas, varför kan då inte de högst betalda spelarna i Djurgården sänka sina löner? Det har ju andra föreningars hockeyspelare och fotbollsspelare redan gjort!
Tyvärr till andra klubbar!
Jag ser på lagbygget på nytt och försöker få tillbaka något som liknar positivitet. Jag tillhör ju dem som tycker det är bra med en mix av spelare och att unga spelare ges en chans och möjlighet att vidareutvecklas i A-laget. Det har Djurgården hittills gjort med bravur. Men tyvärr så lyckas inte Djurgården behålla dem, de försvinner ju snabbt som en avlöning.
År efter år har jag sett mina favoriter försvinna till andra klubbar. I dessa har dessa lovande talanger utvecklats till spelare av världsklass. Jag önskar att jag något år fick behålla dem i Djurgården!
Ta tillexempel den spelare som jag, med flera, bara älskade föregående säsong, Manuel Ågren. En spelare som dessutom flaggade för att han inget hellre ville än att stanna i Djurgården, han släpptes tyvärr utan några som helst betänkligheter. Helt obegripligt!
Och håll i hatten! Jag trodde aldrig att jag, utav alla, skulle skriva att jag hoppas att Dick Axelsson får nytt kontrakt. Om inte annat så för att det är en person som det är tacksamt att reta upp sin omgivning med och om.
Så Jocke Eriksson sluta vela öppna pengakistan och ge Patrik Berglund och Dick Axelsson nytt kontrakt. Och ett tips, snacka med dem! Eftersom de vill fortsätta lira i Djurgården är de nog villiga att gå ner rejält i lön. Det har de råd med!
De som alla vi andra får hoppas att det vänder och allt återgår till normalt och då kan ju de, beroende på prestation förstås, kanske ges någon favör.
För det får inte vara så illa i Djurgården att Berglund, Axelsson, Josefson och Högström gör som Ågren, går till en klubb som har gott om slantar i kassakistan. En klubb som har muskler och dessutom ges fria tyglar att satsa på bra spelarmaterial.
Tack för mig!
