Hej, nu är jag på gång igen! Det var ett tag sedan vi hördes och under tiden har Djurgården i raketfart stigit till de säkra platserna. Jag kan bara gasta som Magnus Uggla, det går bra nu!
Men det finns mer att glädjas över, eller snarare har ett under skett. Sportchefen, Jocke Eriksson, och jag är på samma spelhalva. Det vill säga, trots vinster för Djurgården, så är vi båda inte nöjda. Vi ser en hel del brister och håll i er, vi är rätt överens om vad som är fel. Fast i ärlighetens namn så kanske sportchefen tycker att det är lugnare att hålla med än att gå i klinch.
Nu skiljs agnar från vetet
På bönders sätt kan man säga att nu är det dags för agnarna att skiljas från vetet. Vi övriga kan nöja oss med att säga att SHL-omgång 38 är avklarad. Och lite kaxigt kan man säga att det börjar utkristalliseras vilka lag som kan vara aspiranter om de ädla valörerna den här säsongen.
Trots det faktum att det just nu ser bra ut för Djurgården finns en hel del brister som måste justeras om laget ska gå hela vägen. Det viktigaste är att laget håller fokus och orkar spela i 60 minuter, vilket Djurgården tyvärr hittills inte klarat, trots all träning. Laget måste också träna in fler varianter när det gäller powerplay och inte vara så förutsägbart. Att inte kunna göra mål på fyra i rad, det är en smärre katastrof. Om guldet ska bärgas måste powerplay liksom frilägen fungera och ge resultat i match efter match. Inte bara sporadiskt.
Taktiskt drag
Jag vet inte om de stora elefanterna, de så kallade sportexperterna, läser mina bloggar. Men allt fler har i varje fall ordagrant hakat på mina åsikter om domarna och annat som jag tolkat och analyserat. Att domarna fått hela hockeyvärlden emot sig och numera även de före detta domarna borde vara signaler om att något är åt fanders fel.
Det enda jag och mina journalistkollegor inte är överens om är Frölunda och deras gräddfil.
Att Djurgården lyckades vinna över favoriterna Frölunda på Hovet, det var, enligt vissa, bara ett taktiskt drag! Djurgården skulle invaggas i tron att man kan slå Frölunda. Ett olycksfall i arbetet, grus i maskineriet och andra klyschor påstods det också. ”Det kommer att bli annat ljud i skällan när det väl är dags för slutspel”, menade dessa förståsigpåare. Andra konstaterade att vinsten berodde på magsjuka bland spelarna i Frölunda.
Det faktum att Djurgården vann för att det var det bättre laget, i varje fall större delen av matchen. Det sa ingen av dem. Men heder åt Frölundas coach, Roger Rönnberg, som i presskonferensen sa att spelarna som var på isen var friska.
Ny schampokille!
Jag har följt Frölunda både före matchen på Hovet och efter mötet och jag tycker att Joel Lundqvist gjort sitt, magsjuk eller inte så hänger han inte med längre. Dags att göra som brorsan, reklam för schampo! Men Per Joel, tänk på att det hjälper bara mot mjäll, inte mot finnar!
Åter till matchen på Hovet mot Frölunda, där jag inte förstod Dick Axelssons agerande och då menar jag inte tavlan i slutskedet. Nej, eftersom jag har ett temperament lika hett som Dick Axelsson kan jag inte förstå att han tillät ovan nämnda Lundqvist krosschecka och hetsa honom. Och efteråt göra narr av honom i medierna. Visserligen var Axelsson påtvingad strama tyglar denna kväll, men det brukar ju inte hindra Dick. Hade jag varit på isen hade jag gjort som Svedberg eller ännu värre, jag hade rappat Joel Lundqvist i knävecken. Hoppsan, nu gick jag över gränsen. Jag vill naturligtvis inte uppmana till våld!
Inte bönhörd!
I min förra blogg berömde jag virvelvinden Eklund. Men om valpen är sevärd så är det en i laget som är en fröjd att se Djurgårdens stjärna, Jacob Josefson. Jag har bett till högre makter att han och hela laget ska få vara skadefritt. Men jag vet inte om jag gjorde fel för nu är ju Olle Alsing borta en längre tid. Det är ju inte så bra och om någon mer skulle skadas. Då, i elfte timmen, eller snarare innan spelarfönstret stängs, måste lämpliga ersättare hittas. Det är inte helt enkelt, enligt Joakim Eriksson.
På nytt påpekar Eriksson att kassakistan är tom. Fast det kan ju diskuteras. Men det är en annan historia som kan tas i ett annat forum.
Paddelhallen skippad
Men att leta i den, vid det här laget, berömda paddelhallen skippas, Jocke har bytt, han spelar tennis. Spelar han mot Dick Axelssons sambo (en gång en mycket lovande tennistalang) så vågar jag inte utmana honom. Det är heller ingen idé, jag kan garantera att i vår hall finns bara överåriga spelare och definitivt inga hockeytalanger. Nej, om nöden kräver så får Eriksson söka på annan plats. Själv föreslår jag de unga hungriga talangerna. De som är sevärda och har en vilja att nå långt!
Tack för mig, vi ses på Hovet!
