Hej, nu är jag på gång igen! Äntligen en virvelvind och frisk fläkt som lyser upp den stereotypa och förutsägbara Djurgårdshockeyn.
Jag säger bara William Eklund, en spelare som fått hela Hovet att vakna till liv och även fått klacken på tårna.
När det gäller klacken så har de hittills varit lika färglösa som Djurgårdens spel. Så, jag säger även till dem, äntligen börjar ni höras.
När jag för en gångs skull har tagit på mig spenderbyxor med beröm så ger jag en eloge till Djurgårdens coach, Robert Ohlsson, som ger denna talang fritt spelrum. Förhoppningsvis kan hans frejdiga och orädda spelstil sätta fart på spelare som knappt har styrfart på skriskorna.
Jag hoppas att ingen försöker dämpa William Eklunds glöd och energi!
En uppmaning till Djurgårdens strategiske sportchef, Jocke Eriksson, skriv kontrakt! Han är en spelare som vi supportrar älskar att se!
Glöm CHL
Djurgården lyckades ta sig till semifinal i CHL, vilket var bra. Men själv kan jag bara tycka att det är skönt att det är över så Djurgården kan ägna sig åt de matcher som vi som löst säsongbiljetter får se, nämligen SHL-matcherna.
I ärlighetens namn var, i varje fall semifinalerna mot det Tjeckiska laget en parodi. Det var som att se ett pojklag spela mot ett vältränat och storvuxet seniorlag. Djurgården hade med andra ord inget att säga till om. Vi gör klokast i att glömma semifinalerna så fort som möjligt och i stället blicka framåt.
Stort steg framåt
Matchen mot Malmö på Hovet i lördags var i mitt tycke ett stort steg på rätt väg för Djurgården. Det var fart och spelare som hjälpte varandra över hela banan.
Jag vet inte om någon tagit Marcus Högström i örat, för från hans sida blev det inga snurrfintar och inte några våghalsiga uppspel. Det som är positivt är att han har börjat hitta mål. Slitvargar som Bergfors, Henke, Östman och Ågren verkade ha fått extra energitillskott. En som också tycks ha hittat rätt position är Sebastian Strandberg.
Allt sammantaget gav positiva vibbar och helt plötsligt spreds förhoppningar över Hovet och det var roligt att åter vara supporter.
Men än är det för tidigt att ropa hej och hoppas på att det vänt. Det som denna gång ändå tar bort de värsta tvivlen är att flertalet av spelare är på banan igen, och man kan bara be en stilla bön att Djurgården har fått sin beskärda del av skador den här säsongen.
Fortsätta klaga!
Den som tror att jag nu sitter nöjd i båten har fel, för spelsystemet och felaktig träning kommer jag fortsätta att klaga på. Det behövs nämligen ingen statistik eller någon djupare analys för att se att Djurgårdarna är svagast i slutet av varje period. Det ser varenda motståndare och inte minst vi förståsigpåare på läktaren.
Svaret är ganska enkelt varför Djurgårdarnas ork tar slut och även vilka åtgärder som krävs. Så mycket kan sägas, det beror inte på att det saknas en lustigkurre i omklädningsrummet. För där har man ju hittat en riktig klippa, enligt vad som sägs. Och klyschor som att ha roligt på isen, det är för en med vinnarskalle urlöjliga kommentarer.
Tips om åtgärder får vänta, nu tänker jag bara njuta av vinstens sötma och ser fram emot nästa Djurgårdsmatch. Att det är lördagsmatch och dessutom lönehelg borde ge ett fullsatt Hovet.
Det var länge sedan det var lapp på luckan och med tanke på att retstickan Robin Kovacs är motståndare så krävs supportrar som hejar fram Djurgården. Jag hoppas att Djurgårdsklacken gör sig redo för en riktig festkväll!
Tack för mig, vi ses på Hovet!
