Hej, nu är jag på gång igen. Jag som alla djurgårdare och övriga hockeyfantaster ute i landet räknar väl timmarna till när SHL drar i gång på riktigt!
Flera lag i ligan har ju redan prövat isen och spelat ett antal matcher. Men Djurgårdens försäsong och så kallad träningsmatcher vill jag snabbt glömma. Fast med tanke på att de fina kultursnobbarna är övertygade om att en usel försäsong är liktydigt med lyckad succé kan jag bara hoppas att de har rätt.
Redan oroande moln!
Men tyvärr har det redan, i detta förstadium, seglat upp ett svart orosmoln och för alla inom Djurgården ett dystert besked. Jag säger bara Jacob Josefson, den hårt skadedrabbade hockeyspelaren, en av de bästa i ligan och den som jag satt allt mitt hopp till i årets upplaga av Djurgården. Han utav alla är långtidsskadad, igen!
Hockeyexperterna var redan före detta blev känt ute och kraxade om årets upplaga av Djurgården, man tippade laget långt ned i tabellen och med stor risk för nedflyttning.
Att jag är negativ och påpekar det jag anser vara fel, det är en sak. Jag har ju utsett mig själv till Djävulens advokat, och har därmed rätten, kanske mest för jag vågar men främst för jag vill lagets bästa.
Men att andra trampar på Djurgården är en helt annan sak. Och jag skriker lika högt som strategiske sportchefen, Joakim Eriksson, brukar göra ”det är först till slutspel laget ska vara bra”. Och jag tycker att laget åtminstone kan få spela om matcherna innan man sågar det jäms med fotknölarna. Ni experter har väl inte glömt – Djurgården har ju fått in stjärnan och underbarnet Dick Axelsson i laget! Han som, förutsatt att han inte sitter för ofta i utvisningsbåset, kan göra underverk.
Unikt lag
Säsongen har inte ens startat och att dra stora växlar på det man hittills sett när det inte ens varit ordinarie lag på isen, det är att gå långt. Men jag tar i alla fall risken och sticker ut hakan. För en fingervisning har redan gets och det är att Djurgården som tidigare år är unikt och sticker ut inom flera områden. Jag har i varje fall inte lyckats hitta ett enda lag som har en spelidé som går ut på att laget tillbringar större delen av en match i egen zon. Till alla statistiknissar och dem som vurmar för coredata, ge mig siffror/diagram på hur lång tid det tar för Djurgården att ta sig från egen zon över blålinan. Jag vill också veta hur många gånger man dessförinnan vänt hemåt. Laget är som sagt unikt inom flera områden, förutom att laget tycks vara det i ligan som är mest skadat, finns annat som oroar. Och det värsta är att ingen i laget tycks kunna göra mål. När andra lag har ett högt snitt per match är det väl knappast mätbart det Djurgården presterar. Jag med flera undra vad laget tränar på. Paddel lär knappast hjälpa dem att hitta mål.
Eriksson gjorde rätt!
Trots allt! Jag tycker att Jocke Eriksson gjorde helt rätt i att hålla hårt i plånboken och inte gjorde dyra värvningar med tanke på pandemin och tomma läktare. Och att Josefson skulle bli långtidsskadad är tragiskt både för honom själv och hela Djurgårdsfamiljen. Men, det fanns säkert inte med i kalkylerna. Inte heller att flera spelare skulle utebli från förträning och matcher på grund av skador.
Jag tycker både synd om och beundrar Djurgårdens coach Robert Ohlsson. Han har hittills inte fått träna in det som ska vara Djurgårdens stomme. Men trots att många av spelarna finns kvar sedan föregående säsong, så lär han få visa både skicklighet och ett stort kunnande för att hålla laget på rätt sida strecken den här säsongen.
Jag hoppas och tror att flera av killarna ger sig den på att visa både sig själva och alla dem som tvivlar, att de kommer ta stora kliv framåt i år! Att det börjar visa tendenser om detta redan i kommande Trophy cup och att de kommer blomma ut helt under SHL-säsongen!
Tack för mig, vi ses igen på Hovet!
Läs fler inlägg från Kärringen mot strömmen
