Hej, nu är jag på gång igen! Det som var en bra tanke blev ett jippofiasko, enligt mig. På vissa håll gick det alldeles för långt. Det här är mina tankar och åsikter.
Prideveckan i svensk hockey var tänkt som en väckaklocka inom idrotten. Men tyvärr blev avslutningen ett pajasaktigt fiasko, enligt mig. Det som förstörde allt var de som skulle vara trovärdiga föredömen – coacher och domarkår.
Att domarkåren bytte ut sina svartvita dräkter var illa, det hade räckt med en regnbågsfärgad armbindel för dessa rättskipare. Men Malmös coacher gick över alla gränser när de skrattande kom klädda som clowner. Helt plötsligt föll någonting riktigt bra platt till marken. Det finns bara ett ord att ta till, skäms alla ni som gjorde narr!
Svårt att hämta sig
Det var svårt att hämta sig efter den chockerande entrén i Malmö ishall och inte blev det bättre av Djurgårdens prestation denna afton.
Förra säsongen gav jag konkret kritik om backspelet och särskilt uppspelen. Jag gick så långt att jag skickade Nyman all världens väg. I år är jag inte bara kritisk, jag är skitförbannad på droppspelet och passningarna från egen planhalva som är ett enda duttande och plottrighet av värsta slag. Man kan tro att det är en samling nybörjare och inte prestationer av spelare som anser sig tillhöra ett topplag.
Kontinuitet!
Trots de senaste vinsterna av Djurgården så har jag skrikit mig hes och undrat vem i hela världen som infört detta duttande uppspel. Och om jag skickade Nyman så är det hög tid att sända iväg denna säsongs backtränare, eller i varje fall se till att det blir skärpning om något guld ska bärgas.
Detta säger jag, trots att jag inte är för att man ska byta vare sig coacher eller spelare under resans gång. Jag vill ha kontinuitet och veta från gång till gång vilka spelare som tillhör lagen.
Fast inget är heligt, till nästa säsong bör Djurgården skicka spelare som, enligt mig, inte håller måttet i år. Jag vill ha lirare värda namn och pengar, spelare som gör det oväntade på isen och inte bara vet hur man gör, utan också kan göra mål.
Fullspäckad hockeylördag!
Jag bänkade mig tidigt under hockeylördagen, såg fram emot att specialstudera flera lag och lyssna av experterna. Först ut i min agenda var Rögle mot Frölunda, och vilken match det blev. Nu snackar vi fart och precision på passningar och definitivt inget duttande eller helomvändning hem i den egna zonen, något som Djurgården har blivit mästare på att göra!
Nej, i den här matchen var det som klacken skriker på Hovet, full fart framåt. Sillastryparna från Götet kunde inte ens låsa fast Abbotts grabbar utmed sargen, vilket annars är Frölundalagets signum.
Övriga matcher denna lördag var inte mycket att hurra för, och knappats något att skriva hem till mamma om. Mest saknades fart och finess.
En dålig dag!
I ärlighetens namn så visst kan, ett lag, en spelare, ha en dålig dag. Men jag vet inte om det ursäktar Djurgårdens droppspel och urkassa och förutsägbara uppspel. Det mest hårresande är att man på väg upp i banan omotiverat vänder hemåt. Detta oförstående spelsätt gör att Djurgårdarna allt som oftast får möta en svårgenomträngande barriär, i stället för att snabbt komma förbi några motståndare. Hur tänkte ni playmakers?
Djurgården har många slitvargar, men tyvärr saknas målgörare och ibland ser laget ut som små juniorer. Patrik Berglund är visserligen en klippa på att skydda puck, men jag vill ha ut mycket mer av honom.
Och Dick Axelsson. Jag vet inte om det är för att övertyga sig själva som alla påpekar hur bra han är. En bolltalang och passningsgigant, säger de mest entusiastiska. Vilket århundrade, var det? Undrar jag. I övrigt räcker inte min vokabulär till för att uttrycka vad jag tycker. Inte minst när en stjärna, som han anses vara, får ett sololäge och blir till en stelnad staty framför målvakten. Han brukar ju inte vara rädd, eller?
Fast i ärlighetens namn, oavsett om det gäller stjärnor eller lag så brukar det bli ett rejält bakslag efter många vinster.
Kan bara säga kom igen, och du Axelsson kanske får ett tillfälle till. Men ett tips, sätt pucken i krysset, den platsen lär ju alltid vara ledig.
Tack för mig! Vi ses på Hovet!
