Powerplay är nyckeln och Play-in borde bort

0
107
Så spelas slutspelet 2019/2020 – alla tider och TV-sändningar
Nu är det äntligen den tiden på året vi alla hockeyfantaster gått och väntat på, det är dags för slutspelshockey. Finns få saker som väcker sådant liv i kroppen när det är vår och ens lag tagit sig hela vägen igenom 52 omgången och säkrat en slutspelsplats. 

Lag har kämpat med att få ihop sina femmor, letat efter spelsätt som kommer göra det möjligt att just få till dom där extra procenten som krävs för att vinna matcher. I dagens SHL är kanske powerplay den allra viktigaste spelformen, då ligan är så ”uppstyrd” i sitt spel och kan tyvärr, bli lite tråkig att kolla på. Men just när det kommer till powerplay har vi fått se allt fler spelare börjat visa prov på härliga skills när det kommer till special teams, men givetvis saknar man ju att få se en spelare likt Fredrik Bremberg stå och leverera sina flipp-mackor till sina kedjekamrater i numerärt överläge.

Den i dagens SHL som styr sitt lags powerplay på lika stort sätt är Frölundas och hela ligans poängkung, Ryan Lasch. Man kan inte annat än att bara imponeras över den nu 35-årige amerikanen som nu är inne på sin totalt sjätte säsong i Göteborgsklubben. Ryan Lasch vann hela SHL´s poängliga med 66 poäng (13+53) på 52 matcher. Noterbart är att av dom 66 poängen så kom hela 35 poäng i just powerplay från Lasch klubba. Frölunda som lag gjorde totalt 41 mål i powerplay, vilket betyder att amerikanen endast varit poänglös i sex av lagets mål på hela säsongen i den spelformen. Ryan Lasch har en otroligt stor betydelse för sitt lag i sin helhet men inte minst när det kommer till lagets powerplay, som han styr nedifrån tillsammans med en, inför säsongen, ny bekantskap i Göteborgsklubben och som blev lagets näst bästa poänggörare, Michael Spacek.

Även han placerar sig i toppen på en delad andraplats i powerplay-poäng. Totalt noterades tjecken för 46 poäng (10+36) varav 23 poäng gjordes i numerärt överläge. Frölunda som lag hade en powerplay-procent på 24.55% i grundserien och det kanske ändå är lite väl lågt för ett lag som ska gå hela vägen, speciellt också om deras powerplay ändå hänger på en sådan ”skör tråd” som den ändå gör när det endast är två spelare som sticker ut så pass mycket.

De som har ett riktigt bra powerplay för dagen och haft hela säsongen, som även har en hel del sparkapital i laget inför slutspelet är laget från Västerbotten, Skellefteå AIK. Laget slutade totalt på en andraplats i ligan bakom seriesegrande Rögle BK, samma plats som man hamnade i powerplayligan men där hittar vi i stället Växjö Lakers som var snäppet vassare och enda laget att nå 30%. Skellefteå landade på 29,17 procent och blev ändå rätt klara tvåor när det kommer till just denna spelformen. Men varför tro så mycket på detta lag och att dom kan komma att gå hela vägen är, dels givetvis för att dom är en av landets absolut bästa hockeylag och har bra kvalité på samtliga positioner men framför allt för att dom är så skickliga i just powerplay och har spelare som Jocke Lindström, Oscar Möller, Melker Karlsson och Oskar Nilsson som kommer växla upp nu när det vankas slutspel. Ett nyförvärv som vi fått se mycket roligt av denna säsong hade varit Adam Macherin, men han slet upp en gammal axelskada och kanadensaren hann endast spela 13 matcher innan säsongen var över. Tror det kunnat bli en rolig profil att följa för samtliga som kollar på SHL och mer av dessa behöver vi i ligan, profiler alltså.

Men laget från Västerbotten har gjort några spännande nyförvärv och det känns som hur än Skellefteå gör så träffar dom rätt. De hämtade in forwarden Linus Karlsson från Hockeyallsvenska laget BIK Karlskoga och vilken säsong han haft, hela 26 mål har han stått för på 52 matcher (delad tvåa i ligan) under sin första ordinarie säsong i högsta ligan. En annan som nu är inne på sin andra säsong i klubben, men som även han hämtades in från Hockeyallsvenskan och Modo i fjol är Jonathan Johnsson. Han är lagets poängkung och har stått för totalt 52 poäng (14+38) på 51 matcher, lite mer än en dubblering sett till poängskörden från den förra säsongen. Dessa två har lett lagets offensiv även när det kommer till powerplay, men vi hittar även ligans bästa back i just denna spelform här också, Jonathan Pudas. En back som kan spela hårt och rejält men samtidigt en skicklig spelare.

Det är eller har blivit lite av ett citat men ”det är i powerplay det avgörs i dagens hockey”. Powerplay är A och O, där ska man givetvis räkna in en bra box också om man vill gå hela vägen, men i hockey handlar det om att göra mål och med ett bra powerplay kan man komma långt oavsett hur 5-mot-5 spelet ser ut.

En annan fråga man ställer sig är, är det inte dags att skrota play-in och kan man drömma om en större liga?

Låt oss titta på företeelsen med att lag som inte hållit måttet över 52 omgångar ändå ska ha en gratisbiljett in i slutspelet för att få vara med i racet om LeMat-pokalen. Detta borde vara en fråga man lyfter i förbundet. Däremot skulle man kunna öka ligan med två lag redan till nästa säsong, speciellt nu när det verkar som att många av spelarna som kommer från andra delar runt om i Europa kommer att lämna KHL. Det borde vara tillfälle i akt att plocka in spelare därifrån, dels för att kunna utveckla och få in bättre spelare i SHL, samtidigt som vi kan öka intresset för SHL i Europa.

Sen handlar väl allt om kostnad, löner osv också men detta borde vara av intresse för varumärket SHL. Skulle detta vara möjligt så kanske man i framtiden till och med kan göra en norr/söder uppdelning av ligan och då kanske med hela 18 lag. Man ska möta samtliga lag hemma/borta men sen har man kanske två hemma-/bortamatcher mot lagen i sina respektive ”divisioner”. Sedan kanske man ändå får vara såpass realistisk också att Sverige inte är så stort på hockeykartan att det ska kunna gå att driva en så stor högstsaliga, men en rolig tanke är ju att kanske kunna vara 18 lag en dag, där 14 lag går till slutspel.

Som det är idag så är det självklara att laget som kommer sist ska antingen åka ut direkt, eller att dom två sista lagen från SHL hamnar i en kvalserie med lagen 2–5 i Hockeyallsvenskan och spelar om det i hemma-/bortamöten. Vart tog ettan i Hockeyallsvenskan vägen? Jo, dom borde få en plats direkt i SHL om man varit bäst en hel grundserie. Sedan vilka som gör dom sällskap i SHL kommande säsong avgörs i en kvalserie.

Men tillbaka till play-in frågan, då det är något av det sämsta förslagen som gått igenom i svensk hockey om vi ska vara ärlig. Är man inte (som det är idag) topp 8 efter 52 omgångar så ska det vara dags för semester i dom klubbarna som hamnar på plats 9-12. Tråkigt för dom fansen och lagen vars säsong tar slut men det är inte sportsligt eller charmerande i att två lag ska få en extrachans. Här måste en förändring göras och att vi tar tillbaka det som vi en gång hade, där det är topp 8 som går direkt till slutspel. Kanske till och med tar tillbaka att de fyra första lagen får välja motståndare i en kvartsfinal, som det även var förr.

Med det sagt så borde samtliga föreningar/klubbar också behöva lägga än mer pengar på en scoutingverksamhet, vara mer redo inför en säsong, för nu känns det som att många nöjer sig med att vara ett ”varumärke” så länge kontraktet i SHL säkras.

Men nu är det dags att hoppa tillbaka till verkligheten, det är slutspel och vår. Hockeyns högtid som vi alla gått och väntat på!

Kommentarer

Kommentarer

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

åtta + sex =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.