Produktionen för Skellefteåbacken har vaknat till liv ordentligt den här säsongen. Med ett krossat poängrekord, och en stor roll i klubblaget är den odraftade Sebastian Aho på väg mot en riktig toppsäsong i SHL.
Att få bli tingad av en NHL-klubb är alla unga hockeyspelares dröm. För vissa blir den verklighet, medans andra får se sitt namn ratas av olika anledningar. Skellefteås Sebastian Aho tillhör den skaran som aldrig fick höra sitt namn ropas upp av en general manager i NHL. För många är det en stor besvikelse, men för den offensvia backen från Umeå spelar det inte någon större roll.
– Jag har aldrig riktigt brytt mig om det, jag pratade med många lag inför draften och trodde nog jag skulle bli vald men blev inte det. Idag spelar jag med landslaget och det är en stor milstolpe för mig, säger Sebastian Aho till Hockeybladet.
”Då kan jag spela ut hela alfabetet”
Sebastian Aho har minst sagt inte grävt ner sig för det. Efter ett par år i SHL med skral utdelning har poängen äntligen lossnat från backens klubba. Den blott 20 år gamla Aho beskriver sig som en offensiv back som gillar att följa med upp i anfallen. Och med sina 27 poäng på 40 matcher har han nu krossat sitt gamla poängrekord från tidgare med råge.
– Jag har försökt ta pucken mer mot mål genom att spela rakare och aggressivare. Sen har jag fått spela mycket power-play och i avgörande lägen, säger Sebastian ödmjukt.
En stor del av hans lyft under säsongen bygger mycket på hans ökade självförtroende. Det har givit honom en ökad självkänsla som till slut även resulterat i att utvecklingen har stigit upp i skyarna och hela vägen till landslaget. Enligt honom själv handlar det om att tränarna vågar tro på honom och att det är grunden till hans positiva utvecklingskurva.
– Det är enormt viktigt, får man inget förtroende så är det svårt att bygga upp ditt eget självförtroende också. Tränarna har bra dialoger med mig, då får jag en boost och kan spela ut hela alfabetet.
Vad anser du är den största orsaken i ditt eget spel till att det inte riktigt lossnat?
– Jag har väl börjat spela en mycket mer mogen hockey nu tycker jag. Jag tar bättre beslut och dräller inte lika mycket med pucken och då får hela laget vara mer i anfallszon.