Jag har tröttnat. Svensk hockey är på väg rakt utför och vi måste diskutera varför det har blivit så här. Vi måste gå till grund och botten med tacklingarna. Jag är ett fan av hårt spel och snygga tacklingar men nu har det gått till överdrift. Vi måste prata om den här utvecklingen. Svensk hockey, vi måste prata om en sak.
I söndags kväll kunde jag läsa om Lukas Erikssons tackling på Almen Bibic. Igår kväll har jag kunnat läst om Almen Bibics två tacklingar i returmötet med Leksand. På torsdag kväll kommer jag kunna läsa om avstängningar och misstänka tacklingar som diskuteras flitigt. Även på lördag kommer jag kunna läsa om flera olika situationer där man diskuterar en misstänkt knätackling. Det här är svensk hockey idag. Något står inte rätt till och det här är något som inte kommer försvinna av sig självt.
Vad har hänt? Vad har hänt med min kära sport? För varje dag som går blir min frågeställning allt mer tydligare. Var är svensk hockey på väg? Nej, jag pratar inte om sjunkande publiksiffror, seriesystem och att man måste ha tre restauranger i en arena. Det kan jag spara till någon annan gång. Vi måste prata om något ännu mer oroväckande och aktuellt. För tillfället känns det lite som att svensk hockey sitter på Regalskeppet Vasa och väntar på att sjunka, sjunka ned till en djup gyttjebotten där ljuset aldrig trängt igenom. Fokuset har flyttats, bort från snygga mål och enastående dragningar till att diskutera hur många matchers avstängning en viss spelare ska ha efter ett fult tilltag. Var det så vi ville ha det? Vad har hänt med svensk hockey?
Något har gått snett
Om vi backar bandet tio år. Jag kan aldrig minnas att Arne Hegerfors och Anders ”Ankan” Parmström satt i Canal Plus-studion under en SHL-omgång och diskuterade tacklingar halva sändningen. Något har gått snett och vad det är måste vi ta tag i direkt. Det fungerar inte med hårdare straff som ger en match mer i avstängning, det fungerar inte om den skyldige måste betala ytterligare 1 000 kronor i böter. Svensk hockey måste gå till botten med det här och undersöka vad det är som är fel. Annars tar vi snart död på oss själva.
Blicka tillbaka den senaste veckan! Vad tänker du mest på när ni blickar tillbaka från den gångna hockeyveckan? Vissa kanske tänker på uttagningen av bruttotruppen till JVM. Andra kanske tänker på Fredrik Händemarks otroliga resa till landslaget. Det jag tänker på är tacklingarna från Daniel Viksten, Ville Varakas, Lukas Eriksson och nu senast ikväll, Almen Bibic. Det är en avstängning mer än varannan dag, och då har det inte ens varit SHL-matcher varje dag den senaste veckan. Jag ser detta som en väckarklocka för svenska ishockeyförbundet och SHL. Det är dags att vi kliver ut från vår ”comfort zone” och börjar agera och efterforska vad som ligger bakom det här problemet. Det förstör för spelarna, lagen och publiken, med andra ord, ingen vinner på det.
Jag avslutar med att skicka ett känga till ungdomshockeyn. Det är dags att inse, vi måste lära våra framtida hockeyspelare det här med tacklingar tidigare och sluta skicka problemet under bordet. Jag har själv sett en hel del ungdomar i år som gått på grönbete när det gäller tacklingar. En hel del riktigt snygga tacklingar och andra rent ut sagt bedrövliga. Vi måste börja skola barnen tidigare. Vi måste inse att tacklingarna tagit över svensk hockey och göra något åt problemet.
Jag är trött. Jag vill sluta läsa om tacklingar och olika bestraffningsgrader. Svensk hockey, vi måste prata om en sak. Det är dags att göra något åt problemet angående tacklingarna!