Skellefteå har fått bästa möjliga start på semifinalen mot Djurgården. Först ”stal” man första matchen och sedan förnedrade man Djurgården i första hemma. Kanske det bästa som kunde hända – för Djurgården. Här är nycklarna för att DIF ska vända underläge 0-2 och gå till final. Det enda som är säkert, det blir inte lätt.
Djurgården kom på en överraskande andra plats i SHL och avfärdade Linköping relativt lätt, den enda förlusten kom på bortaplan efter förlängning. Nu har Stockholmsklubben stött på patrull i semifinalen och det ordentligt. Det finns en känsla av underskattning och underskattar man ett av Sveriges mest rutinerade lag då kan det bara gå på tok. I den första matchen fick Djurgården sämsta tänkbara start. I den första perioden spelade man ut Skellefteå och supportrarna stod som frågetecken i pausen, laget de håller på har aldrig spelat så här bra hockey.
Vändningen
Troligen kände spelarna det samma och redan i andra perioden var man nere på jorden igen. Laget hamnade i knät på Adam Reideborn i målet och nu började supportrar ropa efter en timeout istället. Var det Djurgården som tappat allt eller var det Skellefteå som fattat att det är allvar? Snarare det senare och i samma veva blev Djurgården bekväma. Skellefteå började att spela en kombination av Djurgårdshockey, samtidigt som man kommenterade varje domslut och började hacka på Djurgårdsspelarna. Motståndet skulle vara kyliga och inte brusa upp, de skulle låta Skellefteå hålla på med domare, trashtalk och att vara så nära Djurgårdens spelare att de nästan delade utrustning. Djurgården gav Skellefteå ett psykiskt och tillslut även fysiskt övertag på isen.
Match två började som den första, där stockholmarna förde matchen, spelet var mer i västerbottningarnas försvarszon än anfallszon. Skellefteå fortsatte på sin noga utvalda taktik och fick Djurgårdens spelare ur balans. Succékedjan med bröderna Davidsson och Axel Jonsson-Fjällby kom ingenstans, de låstes fast i egen försvarszon. De tvingades att spela fysisk hockey i stället för den fartfyllda och tekniska hockey som gjort dem framgångsrika. Fortfarande var det iskyla som gällde för DIF, det var väl bara Alexander Falk som fick spelet och började visa känslor.
Visa känslor
Djurgårdens nycklar till att vända den här semifinalserien är att ge de elaka spelarna mer istid. Se till att Mikael Ahlén, Henrik Eriksson, Alexander Falk, Tom Nilsson och Daniel Brodin är inne på isen ofta. Extremt korta byten med endast ett enda uppdrag – tacklas och komma Skellefteåspelarna in på skinnet. Djurgården har, trots att man inte visat det i semifinalen, mer fysiska spelare än motståndarna. Problemet är att det fysiska spel som krävs för att vända matchserien inte passar in i Robert Ohlssons Djurgårdshockey.
Ta en titt på artikelbilden när Alexander Falk och Jimmie Ericsson fajtas, Marcus Högström ser ut att vara förvånad och den andra Skellefteåspelaren, ser inte vem det är, bara ler – han älskar det här.
Djurgårdens spelare måste älska att spela slutspel helt enkelt.
Byt målvakt
Adam Reideborn har kommit fel in i semifinalen och han behöver vila. Ge Joacim Eriksson chansen i målet, han har mer slutspelsrutin än Reideborn, han har plockhandsken i fel hand och han har spelat i Skellefteå.
Våga bänka spelare som inte når upp till förväntningarna, bryt mönstret, sätt Jonathan Davidsson med Niclas Bergfors och Calle Ridderwall. Låt Daniel Brodin spela med Marcus Davidsson och Axel Jonsson-Fjällby. Speciellt om de linorna inte levererar. Gå ner på tre femmor och visa att det är allvar.
Skellefteå då
Det är två lag på banan och Skellefteå kommer att vilja få matchen dit de fått de tidigare två matcherna. De är inget lätt byte och fortsätter de att vara elakare än motståndarna kan det gå hur långt som helst den här säsongen. Ett varningens finger lyfts för västerbottningarna även i eftermiddag. De låter den nästintill omutbare målvakten Joni Ortio vila och Gustaf Lindvall får chansen i målet.
Fler krönikor från Hockeybladets skribenter>>>
