KRÖNIKA: En känga till biljetthanteringen och socala medier

Biljetthanteringen i VM får en ordentlig känga när Hockeybladets Henric Wauge utvärderar mästerskapet så här långt. En en krönika ger han sin syn på mycket. Håller du med?

Hockeybladets Henric Wauge brukar låta bilderna tala när han dokumenterar Hockey-VM. Nu har han lagt kameran åt sidan och ger i en krönika en känga till biljetthanteringen under VM. Dessutom får sig användarna av sociala medier en skopa de med.

Laget med de tre kronorna på bröstet har gått igenom ett gruppspel med varierande resultat och står nu inför en kvartsfinal mot rivalerna. Där väntar Lejonen från Finland, en motståndare Sverige inte förlorat mot på åtta år i VM sammanhang.

När man läser media i dag, speciellt sociala medier så är det en totalsågning av Tre Kronors förbundskapten Rikard Grönborg efter en omtalad intervju med SVT:s Marie Lehman. Vad jag tycker i den frågan låter jag vara osagt förutom att jag inte direkt förstår vad folk rasar över. Det är en helt vanlig intervju som förekommer hela tiden.

Nej, jag skulle i stället vilja rasa på andra saker i stället för på vår egna förbundskapten som gett oss två raka VM-guld.

Tredje raka 

I år är det tredje raka året som jag och min kollega bevakar världsmästerskapet på plats. Nej, vi har inte samma erfarenhet som de flesta svenska journalister som varit på plats de senaste 30 åren, men vi har fått en liten överblick om vad som fungerar och inte fungerar.

Jag skulle dock vilja gå tillbaka till VM i Stockholm 2013. Jag var där och såg en match mellan Norge och Italien, om jag minns rätt. Globen rymmer 13 850 åskådare, lite mindre dock under detta mästerskap med alla mediaplatser och så vidare. Det var max 500 personer på plats även om den officiella publiksiffran var cirka 2 500. Där och då var jag oerhört irriterad på det svaga intresset och att man borde tänka om gällande biljettsystemet.

Köln är bästa VM:et 

När vi fyra år senare kommer ner till Köln så säljer de dagpaket, en fantastik idé tyckte jag då. En sådan kostade ca 90 euro och du fick tillträde hela dagen, i bästa fall hela tre matcher för priset av ca 900 kr. Dessutom skulle läktarna i de svagaste matcherna fyllas av publik som egentligen inte ens haft tanken att se just den matchen. I dag, två år senare, så har jag inte samma åsikt som jag hade då. Det har missbrukats ganska hårt. Till exempel i matchen i går mellan Ryssland och Sverige där folk verkligen krigat för att få tag på en biljett, höll majoriteten av publiken på Tjeckien. Allt eftersom just Tjeckien haft en match tidigare på dagen och alla tjecker köpt dagbiljett.

Här är det dags för det internationella ishockeyförbundet, IIHF, att gå in och kolla över systemet om hur det sköts med biljetthanteringen på matcherna. Det måste ju vara så att alla vill att de flesta av publiken ska hålla på ett av lagen som spelar matchen. Så där är jag lite motståndare till hur man hanterar detta även om jag själv hade önskat detta tidigare. Nu har det varit enormt bra publiksiffror sedan Sverige-VM 2013. Det beror nog på detta, men det får inte vara på andras bekostnad.

Gör som Fifa och Uefa 

I stället skulle jag vilja se att man går lite mot fotbollens sätt att hantera biljettförsäljningen. Där får respektive land ett visst antal procent till sina egna matcher. Nu tror jag att denna procent bara ligger på åtta procent, vilket skulle betyda att i Ondrej Nepela Aréna skulle få förbunden få cirka 700 biljetter styck. Skulle man i stället ha att varje förbund får 30 procent var av biljetterna sen arrangören får 30 procent och de sista 10 procenten går till spelarnas fruar, kompisar och så vidare. Media och förbundsfolk är redan avräknat innan publikkapaciteten släpps.

Tummen ner för ”BIG WAVE WARNING” 

En annan sak som kommer upp i mitt huvud är hur de arrangerar mästerskapen. Visst är det mysigt att sitta och pussas på läktaren till ”Kiss Cam”. Visst är det otroligt kul när folk kan släppa loss till ”Macarena” i ”Dance Cam”. De måste dock bli bättre på tajming. Jag har två otroligt starka minnen över som Bengt Andersson säger till karaktären Hedlund i Snowroller – Sällskapsresan 2: ”Du har taskig tajming”.

Det är när Österrike kör i gång sitt tåg på läktaren med hela arenan som en orm bakom alplandets lok. Då kommer nån på den otroligt briljanta idén att köra ”BIG WAVE WARNING”, alltså där en lekledare kallad Slavko drar i gång vågen i publiken med hjälp av jumbotronen och högtalarsystem.

Jippo, HALLÅ!!

Jag förstår att man drar i gång dessa saker när det är knäpptyst och tråkigt i arenan som det är stundtals. Men för-i-helvete inte när publiken sjunger eller kör sina egna arrangemang. Där har vi en översittarmentalitet.

Låt det vara som det är 

Läser förövrigt på sociala Medier om att vara eller icke vara med sexton lag i Toppdivisionen. Det finns väldigt många som vill banta ner det med flera lag, till er vill jag bara säga – Skärp er!

Det var inte allt för längesen som Schweiz var ett blåbär som till och med spelade Division 1 B (dåvarande C-VM) nu är de återigen i slutspel och regerande silvermedaljörer. Danmark och Tyskland är på god väg efter att ha varit nere under väldigt lång tid. Vi har ett mellanskikt i Slovakien och Lettland. Min fråga till er är, var går gränsen? Skulle vi banta med två lag så skulle ju då Italien och Storbritannien komma sist, då skulle alla skrika på att de skulle bort. Efter det skulle Danmark och Norge komma sist för att de förlorade alla matcher, och så vidare…

Ja ni fattar. Det är precis lagom med de lagen som är med i dag. Däremot skulle jag vilja ha ett kval mellan de två sämst placerade lagen i Toppdivisionen och de två första i Division 1 A för att på så sätt ha de bästa lagen i högsta divisionen, då kanske vi skulle slippa att vissa lag åker jojo.

Tomas

Henric 

Framtida mästerskap spelas så här: 

2020: Schweiz (Zürich/Lausanne)
2021: Lettland/Vitryssland (Riga/Minsk)
2022: Finland (Helsingfors/Tammerfors)

Följ oss på Facebook>>>

Kommentarer

Kommentarer