Den 14 oktober sparkades Leksandstränaren Markus Åkerblom efter en fiaskostart. Den anrika klubben låg på tolfte plats i Hockeyallsvenskan. Fyra dagar senare var Leif Carlsson ny huvudtränare i Leksand och klättringen mot toppen började. Har L(e)IF-effekten försvunnit? Har laget vad som krävs att ta klivet upp i SHL?
Den tredje oktober förra året skrev jag min förra krönika om Leksand och det var inga snälla ord från min sida. Efter det har det hänt en hel del i klubben i den lilla orten i Dalarna. Laget låg då sexa i tabellen och några omgångar senare låg Leksand tolva. Tränaren, som jag i krönikan ifrågasatte, sparkades och ytterligare några dagar senare anlitades Leif Carlsson som huvudtränare.
Startade klättringen
Klubben radade upp segrar och klättringen i Hockeyallsvenskan hade startat och det snackades om Carlssoneffekten. Leksand gick bättre och bättre och snart var masarna uppe i toppen av ligan. Helt plötsligt fick jag stå där med hundhuvudet, skulle Leksand nå SHL redan den här säsongen. Jag har aldrig tvivlat, LIFgår inte upp den här säsongen, de kommer att ta sig upp och det får vänta ett eller två år.
De hårt prövade supportrarna i Leksand fick tillbaka självförtroendet och kring jul var stämningen på topp – nu var laget från Siljans södra strand nästan i SHL. Då kommer misstaget, något de nu får lida av.
Varför Leksand? Varför?
På dagen tre månader efter att Leif Carlsson anställdes som huvudtränare, blev han också sportsligt ansvarig. Han fick rollen som huvudtränare och sportchef, en kombination som tidigare varit på väg att ta död på flera klubbar. Mats Waltin i Södertälje och Challe Berglund i Djurgården för att plocka fram två exempel på att den kombinationen inte är hälsosam.
Sedan dess har LIF tappat och effekten är tydlig fyra förluster på de fem senaste matcherna och nu börjar klubben att sjunka i tabellen. De ligger fortfarande trea, men trenden är tydlig Leksand tappar mark. Blir det för mycket Carlsson att försöka leda laget till SHL och samtidigt knyta till sig ett lag för nästa säsong? Här borde Leksand släppa Leif Carlsson att sköta laget och låta någon annan bli sportchef, speciellt om man nu vill gå upp i SHL till nästa säsong.
Färdigvärvat?
Efter kvällens förlust borta mot mittenlaget Vita Hästen kan Leksand vara glada över att Pantern verkar skeppa iväg större delen av laget. Dessutom möts lagen ovanför i tabellen på Hovet imorgon, hur det än går blir det ett bra resultat för masarna. Det är något som inte spelar någon roll egentligen, eftersom Leksand inte har det lag som krävs för att nå SHL. Just nu är Timrå det enda laget som kan färga bottenlagen i SHL. AIK kan ha en chans, då krävs att publiken lyfter dem i kvalet. När det gäller Leksand är det alldeles för spretigt. Börjar klubben att jobba långsiktigt och hittar en sportchef som kan jobba tillsammans med Leif Carlsson – då har man snart ett lag för SHL.
Vad tror du? Kommer LIF att ta sig till SHL den här säsongen?
IF-effekten försvunnit? Har laget vad som krävs att ta klivet upp i SHL?){kind=link}