Nu har vi kommit halvvägs genom SHL och det är dags för en återblick. Vad har stuckit ut så här långt? Vad är positivt? Vad är negativt? Vad kan göras? Håller du med?
Då har vi nått halvvägs i det som många kallar för transportsträcka, SHL säsongen 2017/2018. Men är det en transportsträcka eller är det en strid på kniven varje omgång? Jag själv tycker inte att det är det, speciellt inte om man delar upp SHL i olika kluster. Mer om det längre ner i krönikan. Men först positivt och negativt i SHL.
Årets positiva överraskningar
Det finns två lag som delar på den utmärkelsen efter halva säsongen. Dels Färjestad som gjort sig av med de sista medlemmarna i Familjen som styrt klubben med järnhand i decennier. Själv trodde jag att Färjestad skulle få ett mellanår där klubben skulle bygga upp för framtiden. I Färjestad har toppförvärven blivit toppar och stjärnskottet Michael Lindqvist har blommat ut till stjärna. Starten på säsongen var kanon, men de har sviktat lite. Har laget peakat eller kommer de igen?
Det andra laget är Djurgården, som inför säsongen hade frågetecken kring backar och framförallt målvakterna. Säsongen startade ganska lika den förr säsongen, Djurgården gjorde inga mål i powerplay. Den stora skillnaden var att Djurgårdens försvar var bra redan från starten och trots att laget inte öser in mål är man topp-tre. Mycket tack vare just försvaret. Djurgården lever mycket på förstakedjan med Engqvist, Bourque och Lundh, men också ynglingarna Davidsson gånger två och Jägar’n Jonsson-Fjällby. Kan Djurgården steppa upp ett par steg till i powerplay och kan de mobilisera publiken redan nu – då är Djurgården en guldkandidat i vår.
Årets negativa överraskningar
Även här är det två klubbar som delar på den trista utmärkelsen. Brynäs katastrofstart som fick klubben att sparka tränare Melin, kvalificerar Gävlelaget bland de negativa överraskningarna. Dessutom gick klubben bra i CHL och det skapade vissa förväntningar på dem. Tränarbytet från The Tasmainan Devil till Farsan Baloo blev en för stor kulturkrock. Nu har Brynäs hämtat sig och klättringen uppåt har startat. Brynäs kan tacka att det är fler än två lag till den här säsongen som går riktigt dåligt.
Brynäs finalmotståndare och regerande svenska mästarna HV71 är nästa stora besvikelse. De har tappat allt och de saknar en storspelande Linus Söderström i målet. Kommer han tillbaka lika stark som förra säsongen? Framåt går det också troll i spelet för HV71, de verkar sakna härförare och en spelidé som verkligen håller. Nej det är mycket som måste fixas i svenska mästarna för att det ens ska bli kvartsfinal den här säsongen.
Årets värvning
När vi kommer till värvningar som slagit väl ut finns det en del att välja på. I Växjö har vi har Elias Pettersson, Joel Persson och Viktor Fasth som får framstå som kalasvärvningar. I Färjestad är det Dick Axelsson, Jesse Virtanen och Michael Lindqvist som sticker ut ordentligt. I Stockholm och Djurgården är det värvningarna av Andreas Engqvist och René Bourque som sticker ut mest, där Bourque var ifrågasatt av vissa. På backsidan är det Jesper Pettersson som varit mest lysande av nyförvärven.
Nu får jag bara välja en och då blir det Michael Lindqvist som är den bästa värvningen hittills. Han levererade från början och steget mellan Hockeyallsvenskan och SHL har gått smärtfritt för snipern.
Årets floppar
Alla spelare och ledare som hittills fått lämna innan det gått en halv säsong sedan de kom till klubben får ses som floppar. Roger Melin och Louie Caporusso i Brynäs, Ondrej Vitasek i Örebro som inte ens fick spela en match eller Djurgårdens Marcus Fagerudd räknas till de största flopparna.
Ska jag välja en så blir det Örebros Ondrej Vitasek som sa hejdå redan innan han spelade en tävlingsmatch.
MVP
Efter halva säsongen är den spelare som betyder mest för sitt lag lätt att utse i mina ögon. Det är Djurgårdens Andreas Engqvist som får den utmärkelsen. Han leder laget, han leder sin kedja, han är en vitamininjektion för hela Djurgården. Engqvist är den mest betydelsefulla spelaren i hela SHL.
Årets inte-debatt
Upproret från de Hockeyallsvenska föreningarna är beklämmande, tre av sex föreningar, AIK, Leksand och Modo, har själva varit med att ta beslut om de täta skott som finns i hockeyn. Tillsammans med Björklöven, Timrå och Södertälje, skrev de ett öppet brev om den ekonomiska snedvridning som blir mellan SHL och Hockeyallsvenskan. Klubbarna får skylla sig själva, de har kunnat dra i bromsen när de själva var i SHL.
Varför ska ens SHL-klubbarna ge pengar till Hockeyallsvenskan bara för att SHL:s säljare är bättre än Hockeyallsvenskans på att ta betalt? Ska Volvo betala Saab om de går bättre ekonomiskt? Den diskussionen är så förlegad och jag blir bara trött- Gå på saker som ni kan påverka i stället.
Se till att få betalt för spelarna med kontrakt är en punkt. Gör så att minst ett lag från Hockeyallsvenskan går upp i SHL och att minst ett lag åker ur SHL. Det finns massor att göra för att få till stånd en frisk hockey. Kopiera fotbollen och ha en förening för SHL och Hockeyallsvenskan, varför inte Svensk Elithockey, som ser till båda ligornas bästa.
Jag tror inte att ligan blir stängd bara för att den ekonomiska segregationen blir så påtaglig som den blir nästkommande säsong. Det är ändå 21 spelare per match som ska göra upp om det. Vi har sett skrällar förr och kommer att få se dem igen.
Krafttag
SHL-klubbarna måste ta ett krafttag för att få tillbaka publiken till arenorna. Det måste bli attraktivt att gå på hockey och därför behöver klubbarna hålla ihop, även med Hockeyallsvenskan. Klubbarna behöver visa att det finns spänning i SHL även i november – eller vilken månad det än är. Att som Karlskrona marknadsföra en match med att motståndarens stjärna kommer på besök är hål i huvudet. Det gäller att få en hype kring det egna laget. Jobbar klubbarna rätt ska det vara lapp på luckan allt som oftast.
Ett exempel är att få sina supportrar att kunna planera in 26 matcher på ett halvår. Alla kan klara det med lite planering. Supportrar kanske ska fundera på hur det känns för det egna lagets spelare när arenan inte ens är halvfylld för att till exempel Karlskrona kommer på besök. Om inte den matchen är viktig för supportrarna, varför ska den då vara viktig för spelarna?
Ta hjälp av varandra, vem gör vad för att få publik till matcherna? Vem gör det bäst? Varför lyckas vissa klubbar att fylla sin arena? Dela med er klubbar!
Så får du serien mer spännande
Kluster 1, toppen av tabellen. Här handlar det om att skaffa sig total hemmafördel i slutspelet. Vinnande klubb får en miljon kronor i prispengar. Ettan har dessutom hemmafördel hela vägen, tvåan har hemmafördel i kvarts- och semifinal, de som är placerade tre och fyra har hemmafördel som minst i kvartsfinalen.
Kluster 2, att hamna topp-sex eller inte. Det är viktigt att gå direkt till slutspel, du är garanterad två matcher till och slipper spela åttondelsfinalen. Det är som minst två matcher mindre i benen och huvudena än de som spelar åttondelsfinalen.
Kluster 3, slutspel eller ingenmansland? Tar säsongen slut efter 52 omgångar eller får man chansen att spela åttondelsfinal. Minst en hemmamatch till och chansen att spela om guldet.
Kluster 4, att kvala eller inte kvala. För lagen kring kvalstrecket är det nästan att vinna eller försvinna I varje match. I alla fall efter november.
Bryter du ner tabellen så, kanske det blir intressantare?
Vad tycker du? Vad vill du se? Vilka är toppar och floppar i din värld?
Fler krönikor från Hockeybladet>>>
