Färjestads VD Stefan Larsson har gjort väldigt mycket bra för klubben sedan han tillträdde sin position. Fredagsbrevet är ett återkommande inslag till lagets supportrar och dagens brev var sannerligen något att skriva hem om.
Först och främst. Den senaste tiden har det skrivits spaltmeter efter spaltmeter om hur SHL håller på att förstöra sporten och oss supportrars kärlek till densamma. Det har skanderats SHL – Hockeymördare. Flera riktigt bra krönikor har skrivits i ämnet där Marcus Leifbys var min favorit. Han satte verkligen ord på hur väldigt många av oss ”kunder” som SHL så gärna vill kalla oss känner. Man tänker att SHL, och alla klubbar som är SHL, borde tänka till lite efter all den kritik man får höra.
FBK har förändrat till det sämre
För att gå närmare på Färjestadsspåret som denna krönikan handlar om så kan vi börja med fjolårets succé på alla plan. Sportsligt gick det väldigt bra även om man åkte ut ”för tidigt” i kvartsfinalen mot Skellefteå. Men med nystarten med ny organisation, färsk tränare och förväntningarna på förhand så var det ett stort steg i rätt riktning för klubben. En optimism andades och man ökade sitt publiksnitt med över 1000 (!) personer från året innan. Ett grymt bra jobb då dom flesta klubbarna tappar publik på sina matcher.
Vad gjorde man då under sommaren? Ståplats i Löfbergs Arena har tidigare tagit 1600 personer vilket alltför ofta varit för mycket. Så långt är allt okej, fansen var med på en förändring och ville att det skulle bli mindre även dom. Men istället för att komma fram till en lösning tillsammans så gavs inte FBK supportrarna möjligheten att påverka hur man skulle förändra ståplats. När så den nya säsongen drog igång så kunde man se en gigantisk skillnad. Mrmadhawk kunde i ett inlägg visa både Färjestads och Timrås nya sektioner på hemma respektive bortastå.
Kapade hemmastå och byggde ut restaurang
Istället för att ändra på ett bättre vis så kapade man hemmastå och byggde ut restaurang Nitton32 till bristningsgränsen. Nu är det stora panoramaglas precis ovanför klackens plats och istället heter restaurangen nu ”The locker room”. Allt för att nöjda kunder, märk väl ordet, inte supportrar ska trivas så bra som möjligt i arenan och äta för massvis av pengar. Pengar istället för stämning kan man säga. Därför var bojkotten som vi på Hockeybladet rapporterade om inte så konstig.
Dagens fredagsbrev
I dagens fredagsbrev skrev alltså Färjestads VD Stefan Larsson dessa ord.
– Arg, argare, argast brukar man ju säga men efter den här veckan får jag nog föreslå en ändring till arg, argare, skribenter(skribent). En kanonad av ilska har sköljt över läsarna på senare tid gällande vår kära liga SHL. Inte bara på senare tid om man scrollar tillbaka utan sedan lång tid. I en ”kosta vad det kosta vill” jakt på ”klick” och intäkter kan man visst skriva precis vad som helst bara man är tillräckligt ”arg”.
Nu har du gjort mig arg också Stefan. I texten länkar han till två krönikor, den ena är Leifbys som enligt Larsson alltså är en ”kosta vad det kosta vill” jakt på ”klick”. Den andra han länkar? Henrik Lemans krönika som var vinklad åt precis andra hållet. Uppfattningen om den får man bilda själv, jag vet vad jag tycker åtminstone.
Hur kan man skriva något sådant?
Min fråga till Stefan Larsson är, hur tänker du egentligen? Är det bara pengar och att säkra upp så att alla lag som är i SHL nu också stannar för alltid? Helst av allt skulle inga aktiva supportrar finnas i arenorna utan det skulle vara loger, middagar och kunder på besök varje match? Tar man bort själen, tar man bort kärleken. Tar man bort känslorna i den här sporten så kommer den dö för alla som vill uppleva en fantastisk inramning. Se bara på Luleå-Skellefteå under gårdagen. En riktigt bra ljudkuliss från två stora klackar efter dom första fem minuterna. Först var det fem minuters tystnad i en protest mot vad SHL håller på med.
Dom första fem minuterna är ett varnande exempel på hur ”kul” det kommer vara att gå på ishockey om man fortsätter tänka i samma banor med en stängd liga. Är det en sån liga vi vill ha? En massa kunder som är där på middag och ska prata affärer samtidigt som man kollar ishockey? Eller vill vi ha en färgsprakande läktare med ekande sång varje minut under varje match? Make your choice, Stefan och SHL.
