Säsongen tog slut mot Färjestad i åttondelsfinalen. Djurgården ska dock hålla huvudet högt – man skrinnade ikapp sig själva och ordnade positiva rubriker inför nästa säsong
Klassikermötet mellan Djurgården och Färjestad avgjordes i den sista perioden i den sista och avgörande matchen. Kameran pendlade mellan Robert Ohlssons karaktäristiska uppspärrade ögon och Leif Carlssons fingrande i mustaschen.
En fladderpuck dit, ett felskär hit, en utebliven ringning på Djurgårdens bortdömda mål där, och ett adrenalinbeslut här; Efter 52 omgångar kan en vibrerande sekund vara skiljeväggen mellan succé och ett tomrum och det är väl det som gör den här sporten så obarmhärtig men också så fantastisk. Som en minikomprimering av livet självt.
Behöver bli effektivare
Hela säsongen har präglats av en plågsam ineffektivitet och powerplayet har varit lagets ständiga akilleshäl. Det rattades, skärskådades och precis i slutet föll bitarna på plats. Niclas Bergfors kom in, Patrik ”Peppe” Lundhs ansikte lös fram i januarimörkret och banade vägen i rätt tid och plötsligt drev alla in på kassen in till förbannelse och missade man bevakningen hade man ändå en inspirerad Adam Reideborn i kassen.
När sedan självaste Henrik Eriksson gjorde 2-1 till Djurgården i slutet på den andra perioden i Karlstad i går var det så signifikativt – Den forna kaptenen gjorde ett mål på 52 grundserieomgångar i fjol och i går var det hans första mål för säsongen. Jag trodde att det skulle räcka. Färjestad fann ändå ett sätt ett vinna men jag tror att ingen hade protesterat om Djurgården skulle vända hem igen mot Stockholm med en kvartsfinalplats i innerfickan på kavajen.
Ungdomarnas framtid i Djurgården
Daniel Brodin saknades i det som alltså blev den sista matchen för säsongen för Djurgården, men hans DNA tycktes ha överförts på de unga Davidssons-bröderna och Axel Jonsson-Fjällbys axlar. Där finns ytterligare glädjematerial att ta med sig tillbaka till Hovet. Den sistnämnda rev och slet som om han spelade för sitt liv och axlade järnkaminsrollen som så ofta Daniel Brodin vanligtvis representerar.
”Jag är stolt, men inte nöjd”
Så löd orden från Djurgårdens tränare Robert Ohlsson till CMore efter slutsignalen. Det ligger något i det – Stolt av återupphämtningen men säsongen som helhet kan mesta mästarna ändå inte vara nöjda över. Det behövs fortfarande in med ett par snipers, ett jämnare målvaktsspel och om Djurgården behåller sin stomme kan man glida in till tonerna av ”Sjung för gamla Djurgården…” med ett gott välmod till nästa säsong.