Hej, nu är jag på gång igen. I dag hade det varit enkelt att skrika ”Gnaget here we come”, men att slå på en som redan ligger är inte min grej. Jag kan bara konstatera att något händer med Djurgården i pausvilan inför andra perioden.
Funderingarna är många och frågan är, vad händer? använder coachande stab fel smörjmedel, fel taktik eller är det så illa att laget inte orkar mer än en period?
Hade det funnits en chans skulle jag helst suddat bort och slopat period två. I varje fall från alla djurgårdares minne, de som år efter år hoppas på och lever för en säsong som slutar i guld!
Ingen publik!
Det är tråkigt och deprimerande att publiken stängs ute från arenorna och att supportrarna därmed inte kan hjälpa och peppa laget. Det har den allomstyrande Tegnell bestämt och när det kan bli möjligt lär tydligen dröja.
När ingen klack eller övriga djurgårdare som sätter färg på matcherna tillåts, vad finns då att göra för att lyfta Djurgården?
Efter det att alla klubbdirektörer i SHL är överens om att frysa värvningar, så kan de bidrag som supportrar i desperation försöker hjälpa föreningen med inte gå till att förbättra spelartruppen. Och Djurgårdens coach Robert Ohlsson kan inte byta ut dem han kallar ”trötta gamla Sabbilar”. Det känns med andra ord ganska tungt och frågan om vad som finns att göra för att vända en negativ trend blir tyvärr hängande obesvarad.
Jag och övriga får trösta oss med att säsongen bara börjat och hoppas på att Robert Ohlsson har något som kan vända det som ser mer än bekymmersamt ut.
Finns guldkorn!
Men i det mörka måste man försöka se en strimma ljus. Jag tycker att laget börjar matcherna bra och att Djurgården i år anammat ett roligare och publikvänligare spelsystem. Det finns också guldkorn och spelare som gör det värt att fortsätta titta på matcherna.
Bland andra de spelare som sliter och försöker hjälpa laget. De ska ges extra beröm och till dem kan jag bara skrika; tappa inte sugen, till slut kommer belöningen i form av vinster och stora rubriker från experterna.
Men till de spelare som fått bra månadslön och höjs till skyarna för att de råkar hitta målet efter det att lagkamraterna slitit och spelat fram smörpassningar. Till dem kan jag bara påpeka fakta, för den lönen så borde det slå gnistor om skriskorna och målgörandet måste upp i det tredubbla. Det gäller inte bara enstaka matcher, det gäller varje match.
Till tvivlande supportrar kan jag bara säga håll ut, Djurgården har bara spelat sex matcher. Det finns gott om tid, det kan bara bli bättre.
Till dess får man glädjas åt de små guldkornen och hoppas på en snar vändning och att Gnaget därmed får fortsätta drömma om en nedflyttning för Djurgården.
Tack för mig, vi ses på Hovet!
