Hej, nu är jag på gång igen! När kvartsfinalerna tog sin början på Hovet blev det nattsvart och jag trodde säsongen var över. Men Djurgården reste sig och knockade norrlänningarna, drömmarna om ett guld hägrade på nytt.
Djurgården var i semifinal. Wow, som jag har längtat efter det där magiska som bara kan upplevas på Hovet när vi supportrar tillsammans hejar fram laget!
Vår motståndare, ärkerivalen och laget som av hockeyfans och spelare kallas fuskarsvin, stod för värdskapet i första matchen.
Det var med förväntan jag bänkade mig för att se första semifinalmatchen. Men det blev en utskåpning av sällan skådat slag, och på nytt drogs rullgardinen ner!
Jag satt kvar framför TV:n med deppiga tankar och hörde experterna tala lyriska om Värmlands stolthet Färjestad. De jämförde första semifinalen med en boxningsmatch där Färjestad var Tyson och Djurgården ynkliga flugviktare! Det skulle med andra ord bli en enkel resa för ”Tyson”.
Men som så många gånger förr hann inte gånggången gå, de små flugviktarna kämpade tappert emot i returmötet. Laget reste sig på nio. Och under stort jubel på Hovet kunde Djurgården ta en värdefull seger! Helt plötsligt stod det 1-1 i matcher. Och hoppet vaknade på nytt! Kanske ändå!
Sovande domare
Medierna valde inga lyriska kommentarer efter match två, de fokuserade i stället på en linjeman, som enligt dem sov och gjorde så Djurgården kom in i matchen.
Kan bara instämma, båda linjemännen sov, men det har de gjort såväl under alla matcher i kvarten som åt båda håll under semifinalmatchen på Hovet. Domarna sov också!
Tilläggas kan att inför nästa säsong ska inte jag lära mig vare sig gamla eller nya regeländringar. Det är ingen idé då det råder andra regler på Hovet än på övriga arenor.
Trots glädjen över segern på Hovet blev den tyvärr kostsam. Josefson skadades och det blev en hel del blessyrer på flera av djurgårdarna. ”Fuskarsvinen” visade som så många gånger förr upp ett tryne som var mycket fullt! De grymtade som vanligt efter varje avblåsning.
Jag vet att hockey är en kontaktsport, men att medvetet gå in för att få bort de bästa spelarna genom att skada dem är inte fair play i mina ögon. Kan man inte vinna på rent spel är segern inget värt för mig.
Laganda
Nog med gnäll. Glädjande i matchen på Hovet var lagandan och kämpaglöden som Djurgården efter första perioden visade upp. Det var ett jävlar anamma som ingav hopp inför nästa match.
Hela laget kämpade tillsammans, och gav verkligen allt. Alla förtjänar beröm, men jag vill ändå lyfta fram Dick Axelsson. Jag tillhör dem som kritiserat Ego Boy och vid flertalet tillfällen sagt att bäst datumet för länge sedan passerats för honom. Men under semifinalmatch två på Hovet var han helt briljant! Det var skillnad mot de matcher han tidigare spelat, där han gjort en och annan bra passning, för att minuterna senare sätta laget i skiten. Hoppas han visar upp samma vilja och hunger i övriga matcher!
Och om laget spelar enklare ur egen zon och går rakare på mål så kanske det finns hopp om att säsongen inte är slut än på länge! Upp till kamp i Karlstad!
Tack för mig, vi ses på Hovet!
