Fernholm fortsätter och avslöjar vem han helst vill spela bredvid

Foto: Tomas Hedlund

Den 16 oktober tacklades Djurgårdens back Daniel Fernholm svårt av Luleås Johan Forsberg i Coop Norrbotten Arena. Sedan dess har inte Fernholm spelat hockey, men är äntligen symtomfri och blickar framåt. I en öppenhjärtig intervju för Hockeybladet berättar han om framtiden, vilket av nyförvärven han helst vill spela bredvid, sköldpaddor på isen och drömmen att vinna SM-guld med Djurgården.

Hockeybladet träffar Djurgårdens storvuxne back, Daniel Fernholm, på ett café i centrala Stockholm. Fernholm har inte spelat ishockey sedan 16 oktober, under tiden har han svävat mellan hopp och förtvivlan. Han har fått bakslag som gjort att han tvingats vara sängliggande utan att kunna vare sig se på TV, surfa på nätet eller kontakta sina vänner. Nu börjar Fernholm se ljuset i tunneln efter den kraftiga hjärnskakningen och han har varit symptomfri i sex veckor.

– Jag åker inga skridskor än, men det som inte funkade förut det funkar nu. Jag har inga problem att sitta en timme på cykeln och det skönt. Det är långt tills säsongen drar igång, 28 juli tror jag vi går på is för säsongen. Vi kommer att ha sommarträningar. Nu är jag i dålig form och det är när jag kommer igång med formen, det är då jag verkligen kan känna att jag är tillbaka. Nu är det bara att komma tillbaks till formen jag var i, jag har tappat fem månaders hockey, där jag inte har kunnat träna någonting nästan. Nu är det det som räknas att komma tillbaka i bra form så jag har rätt förutsättningar till att kunna kliva ut på isen.

Hur har kontakten med laget varit under skadeperioden?
– Första tre veckorna var det absolut ingen kontakt, då låg jag bara hemma. Då var det som mest deprimerande att bara ligga inne, inte kolla på TV, kunde inte läsa, mådde dåligt, hade huvudvärk dygnet runt. Men när de tre veckorna hade gått och jag kunde vakna upp utan huvudvärk, då drog jag ner till rinken varje dag som jag mådde bra. Sen har jag försökt vara där sporadiskt, det har gått i vågor. Från det att jag har varit på väg att göra comeback har jag varit där hela tiden och sen när jag åkt på bakslag har jag fått softa och inte träffa grabbarna på två veckor.

Har det varit jobbigt?
– Det har varit fruktansvärt jobbigt. Det värsta är att inte kunna spela, snacket i omklädningsrummet fick jag när jag var på väg tillbaka. Jag kunde inte ens kolla på våra matcher, det störde mig nåt enormt. Jag kunde inte bidra med någonting, jag kunde inte säga till någon av de yngre att de gjort en bra match eller ge dem tips så att de kunde utveckla sig som spelare. Jag kunde inte vara med och hjälpa med någonting, då kände jag mig dålig, värdelös. Jag var där, men vad gjorde jag där? Det var mycket tankar i huvudet.

Har du någon gång tänkt tanken, nej det är inte värt det här?
– Nej, det har jag inte gjort. Det tog ett tag att fatta att det var en allvarlig sak jag åkt på. Då det var som värst i vintras, det var i januari någon gång efter ett bakslag vaknade jag upp efter att ha sovit dåligt under natten och det första som kom när jag öppnade ögonen var en migränliknande huvudvärk. Den här morgonen vaknade jag upp och det kändes som jag var åksjuk och bara kände mig illamående. Jag försökte lägga mig i soffan och kände att det här går inte, jag måste spy. Jag tillbringar två timmar på toaletten och hoppas på att det kanske är vinterkräksjukan. Men när jag vaknar upp de nästkommande mornarna och känner likadant, som man är på en båt som guppar. Då fattade jag för första gången att nu mår jag fan inte bra. Det var det sista bakslaget och då kände jag att säsongen var slut.

Det finns ingen bot heller, det är bara vila som gäller.
– Det är det som är det värsta, det är total vila som gäller. Har du gjort illa ett knä kan du vara inne i gymmet och träna. Med det här kan du inte göra någonting. Det är jobbigt, det går emot allt jag har som hockeyspelare. Jag är van att träna två timmar om dagen, vare sig det är vinter eller sommar. Här får man inte göra någonting, sen går det två veckor och du mår bra. Då har du tappat massor, du får ta det lugnt innan du trappar upp för att gå på isen med laget och sen blev det bakslag. Det blev jobbigare och jobbigare ju längre säsongen gick.

Hur mycket tränar du idag?
– Det är inte så mycket. Jag cyklar max en timme åt gången, tre gånger i veckan för att få ut svetten. Från april ska jag sätta igång på allvar. Då får jag ett schema och ska köra varje dag.

Fernholm berättar att han har sökt in på ett neurologiskt center på Danderyds sjukhus där han ska få köra ren hjärnträning.

– Det blir som hjärnrehabilitering. Jag och Bengan (Bengt Gustafsson, Djurgårdens läkare redaktionens anmärkning) sökte in till det redan i januari. Det är rätt lång väntetid och jag står nog inte så högt upp på deras lista. Det tar några månader innan man får komma dit, det är de som har det värre som får gå före.

Om sköldpaddebeteende
Spelare som inte står upp för vad de gjort är inga spelare som är favoriter hos Fernholm. Han twittrade och tackade lagkamraten Ahlén efter försöket till vedergällning mot Johan Forsberg hemma på Hovet. Forsberg la sig ner som en sköldpadda på isen direkt Ahlén sökt upp honom. Det är ett beteende som inte gillas av Fernholm.

– Jag tycker att han ska kunna stå upp lite där, för sig själv i stället för att köra sköldpadda.

– För egen del är Forsberggrejen över nu. Det sved när han fick göra mål och avgöra matcher, men det är inget jag kommer att lägga energi på nu. Visst skulle det vara skönt att sätta in en open ice på honom. Jag kommer inte att åka runt och titta efter honom för då kommer ju det att störa min match, jag vill göra mitt lags bästa. Jag har inga hämndbegär.

Känslan att Djurgårdens fans stannar kvar och visslar, skriker och buar ut Johan Forsberg efter sista matchen får Fernholm att känna att han är saknad på isen och att fansen tagit tillbaka honom som sin spelare.

Tiden i Linköping
Vi pratar lite om tiden i Linköping. Han lämnade Djurgården som var på gärdesgården att åka ur och han fick chansen hos vicemästarna. Då kändes det rätt, att få chansen som toppback i ett topplag jämfört med att vara femte-, sjätteback i ett potentiellt bottenlag. Att han alltid har kunnat leva med glåporden från läktarna, eller mordhot på Facebook, det ska mycket till innan man går från ord till handling där. Men att de ringer hem och hotar hans familj och att han som en av tre spelare i Linköping tvingas bo på ett eget våningsplan med vakter på Globen Hotel för säkerhetens skull.

Du lämnade Djurgården under kontroversiella former och det har inte varit mycket rumsrena ord som sagt under tiden. Känner du att det hann bli förlåtet innan det smällde?
– Ja, vi hade en öppen träning i början av säsongen och det blev inga burop. Då kände jag lite att det kanske inte är så jäkla farligt. När vi sen spelade första matchen mot Växjö var det sånt jäkla tryck på läktaren redan när vi står i gången och ska in på isen, då var jag orolig att det skulle komma nåt skit. Jag skulle vara med i line upen och så, då var det lite oro. Jag har inte upplevt nåt hat mot mig i år, det har väl varit nån som skickat nåt mail eller så. Ingenting hockeymässigt alls, inget på arenan och det kändes otroligt skönt. Sen var det ju tråkigt att bara få spela 11 matcher och jag kände att jag var på väg i bra form, de matcher jag hann spela hade jag blandat och gett. Nu var jag på väg upp.

Hjärta och stomme
Vi pratar vidare om lagets hjärta och hur imponerad Fernholm är över framförallt Mikael Ahlén, en spelare som gått fram otroligt mycket och framförallt visat hjärta för klubben. En annan spelare som kommer på tal är Henrik Eriksson som pumpar på i varje match. Trots elva stygn, som Fernholm fick hjälpa till att sy, ville ”Hank” in på isen igen. Efteråt var han mest orolig för att missa en match, ”Hank” har inte missat en match på flera år.

– Det är sådana här spelare som är så viktiga för laget. De är lagets stomme. Det behöver inte vara äldre spelare som är stommen i laget. Titta på ett sånt lag som Skellefteå, där var stjärnorna lagets stomme. Sedan försvann de från laget och då fick de yngre ta över och nu är de lagets stomme. Forsell och grabbarna som inte räknades in i stommen när stjärnorna var där. För oss är stommen de som varit i laget länge, då är det ”Hank” och Ahlén.

Framtiden för Djurgården
Har det märkts på laget att spelarbudgeten har varit lägre än i andra lag?
– Ja, det har det gjort. När till exempel Färjestad har gått lite tungt så plockar de in Salmela och Rajala som redan hade bevisat nåt i SHL. Djurgården har hållt i pengarna och sagt att det inte finns budget för att plocka in nån, just nu finns det ingen att plocka in med de pengar vi har. Jag tycker att Djurgården har gjort det bra, det var bra att vi inte stressade.

Har det märkts på spelarna i truppen att nu ska det satsas från Djurgårdens sida?
– Ja, det känns som att nästa säsong blir en rolig säsong har folk sagt till mig. Att vi har värvat den och den från dem (hehe), det stod ju i tidningen här om dagen.

Det är Tomi Sallinen och Linus Hultström du tänker på?
– Ja, det stod som sagt i Aftonbladet, så det är ju redan ute.

Känslan är att det är något på gång nu?
-Ja, det känns som det är lite grejer på gång. Det var ju bra gjort i år också, de flesta var ju debutanter. Nästa år kommer de att ha en säsong i sig. Får man in lite spets på det då tror jag att vi blir riktigt giftiga. I år saknade jag den här lilla absoluta spetsen. Kolla vårt power play, det kom ju inte igång förrän på slutet när Gysbers kom in.

Vad är det som gör att det lossnar när det kommer in en ny spelare som Gysbers?
– Det kan vara så att han har spelat varje power play två minuter i TPS och kommer in som rightback så blir det lite annorlunda än att bara ha leftare där uppe. Han kom in med öppna ögon, han hade inte varit med under säsongen. Det är därför man tar in nyförvärv, det är för att få uppsving. Det fick ju vi också.

Vem skulle du helst vilja spela bredvid nästa säsong?
– Jag hann med att spela bredvid precis allihopa förra säsongen så länge jag hann spela. Linus Hultström är ju en rightback så det skulle vara kul att spela bredvid honom. Jag vill ha en tokdefensiv back där jag får vara offensiv, eller som den roll jag har i Djurgården där jag är den defensiva. Då vill jag ha en offensiv back som skapar nåt på isen, visst det kan bli ett mål i arselet och det kan lika gärna bli tre mål framåt. Jag hoppas att jag får någon bredvid mig som vill framåt.

Djurgårdshjärtat
Fernholm är inbiten Djurgårdare sedan barnsben och han kommer att gå på flertalet fotbollsmatcher under säsongen.

– Premiären är planerad vad jag vet och derbyna måste man få in. Jag går på de matcherna som jag kan gå på.

Snabba frågor
Skönaste laget att slå i SHL?
– Skellefteå, de är de som är bäst just nu.

Klockren tackling eller mål?
– Mål, det händer så sällan. En klockren tackling kan man få in en per match.

Skönaste derbysegern för fotbollslaget?
– Bajen! Det svider fortfarande att de vann SM-guld 2001 på grund av att domaren dömde bort ett mål för Djurgården. De borde inte haft det SM-guldet, Djurgården borde haft det, det svider fortfarande. Sen är det så många Bajare som blir så jäkla stolta i medgång.

Vilka vill du ha i SHL, Malmö eller Leksand?
– Bra fråga. Jag har en polare som är jätteleksing och att skulle de åka ur så skulle han gå under jorden till de går upp igen. Han har haft det jobbigt, vad hade de Återtåget åtta gånger eller nåt sånt. För hans skull ser jag helst att Leksand håller sig kvar.

Trumma eller skönsång?
– Skönsång!

Klappra eller handklapp?
– Handklapp! Det är många som hittar anledningar till varför klapprorna ska finnas, men den där trumman…

Bästa sången/ramsan?
– Jag har fastnat för Kylskåp Kylskåp – Tegelsten Tegelsten från det jag var liten. Den som är mäktigast just nu är när Djurgårdsfansen kör D-I-F, då är det gåshud när man sitter på bänken.

Bästa klack förutom Djurgården?
– Pass på den frågan. Men bra tryck i ishallen kan de få i Kinnarps Arena i Jönköping. Djurgården har en internationell klass som inte går att jämföra i Sverige.

Kommentarer

Kommentarer