Det är dags att friska upp hockey med mer känslor. Därför uppmanar krönikören Mattias Nilsson ledare och spelare att våga säga vad de tycker.
Är det ”för mysigt” i svensk hockey? Det tycker i alla fall Hockeybladets krönikör som nu uppmanar Hockeysveriges ledare och spelare att verkligen säga vad de tycker.
Både Frölundas och Malmös huvudtränare Roger Rönnberg och Peter Andersson är de senaste i raden att förgylla svensk ishockey med känslor och åsikter. Deras åsikter skiljde sig såklart åt men de hade en gemensam nämnare – de var baserade på kvartsfinalserien mellan Frölunda och Malmö. En matchserie som Frölunda för övrigt vann rättvist med 4-1.
När slutsignalen i lördags ljöd i Frölundaborgs Isstadion var det inte bara ett slut för matchserien mellan Frölunda och Malmö. Det var slutet för ett psykologiskt spel mellan Roger Rönnberg och Peter Andersson. Ett psykologiskt spel som säkerligen irriterat de båda lagens supportrar ett flertal gånger. Förstå mig rätt nu. Jag menar inte att tränare ska sitta och kritisera varandra, spelare och domare i intervjuer till höger och vänster. Verkligen inte. Men att matchserien blev ännu hetare och mer spännande när fler än spelarna visar känslor är något som man inte kommer ifrån.
Hockey är känslor
För mig är ishockey känslor. Det är känslor på isen, i båset och på läktaren. Detta måste vi behålla och värna om. Den dagen vi inte accepterar känslor på isen och på läktaren kan vi också sluta att titta på hockey och kolla på när färg torkar. Nu överdrev jag kanske en smula men jag hoppas att min poäng når fram: ishockey är känslor, känslor är ishockey. Det får vi aldrig glömma och aldrig någonsin sätta ett stopp för. Om spelare och ledare vågar uttala sig kommer det även att skapa mer känslor bland supportrarna. Och ja, det kan vara på gott och ont. Främst med tanke på att det kan skapa diskussioner och intriger inte minst på sociala medier. Men det är knappast vad spelarna och ledarna tycker som är problemet där. Problemet är att folk inte kan bete sig men det är ett ämne för en annan krönika.
Ett annat exempel på känslor som är bra för svensk hockey är Fredric Weigels ord i CMores intervju under Hockeyallsvenska finalen mellan AIK och Oskarshamn. Den frispråkigheten och ärligheten som forwarden visade är vad svensk hockey behöver. Även om man inte nödvändigtvis håller med Weigel ska hans uppriktighet hyllas. Han vågade säga vad han kände.
Men…
Det måste hållas på en bra nivå. Lagom är, i det här fallet, bäst. Det ska inte bli pajkastning och tjafs hit och dit. Det är vuxna människor som bör och ska bete sig. Jag vill bara att spelare och ledare ska våga tycka och tänka lite mer i det offentliga rummet, men såklart inom rimliga ramar som innehåller respekt.
Vad är min poäng med denna krönikan då? Jo, att vi måste låta tränare och spelare tycka och tänka. Det kommer att gynna ishockeyn, både ekonomiskt med större intresse som ger högre publiksiffror. Det ger också mer rent känslomässigt på isen och matcherna kommer att betyda mer, även i omgång 20 och 35.
Nu ser vi fram emot resten av SM-slutspelet med förhoppningsvis lite frispråkigare spelare och tränare. Och glöm för allt i världen inte, visa respekt för varandra ute och läktaren och i sociala medier. Vi är alla hockeyälskare!
Fler krönikor>>>
