Christian ”Fimpen” Eklund har gjort sig känd för att ta sig in nästan överallt i svensk hockey. På SHL:s upptaktsträff gick han ett steg längre och försökte helt enkelt ta en plats i domarkåren.
Karriären blev kort.
– Jag blev utkastad ganska snabbt. Jag tyckte de var lite hårda faktiskt, säger Eklund till Hockeybladet och skrattar.
Han hann åtminstone med det viktigaste: lagfotot.
– Jag hann bara stå en sekund. Och ändå har jag det på bild.
https://youtu.be/t4snxbyyST8
Det är ungefär där nivån läggs när Hockeybladet träffar Christian ”Fimpen” Eklund. Vi ska prata SHL, Djurgården, Hovet och svensk hockey.
Det blir också en del om lakritsgodis, pistagekaka, korv, ett brunnslock och frågan om vem som egentligen bestämmer i svensk hockey.
Det sistnämnda visar sig vara betydligt svårare att svara på än vilken arena som serverar bäst korv.
Domarkarriären över innan den började
Fimpen har under sina resor genom Hockeysverige blivit en mästare på att dyka upp där man kanske inte riktigt förväntar sig honom. På upptaktsträffen lyckades han alltså nästla sig in när SHL-domarna skulle fotograferas.
Problemet?
Domarbasen upptäckte honom.
Och till skillnad från många andra tveksamma situationer i svensk hockey krävdes ingen videogranskning.
Fimpen åkte ut direkt.
– Jag fick sparken innan jag hann ställa mig klart.
Någon tvåminutare blev det alltså inte. Det blev matchstraff och avslutad domarkarriär på ungefär en sekund.
Den viktiga frågan: Vem har bäst korv?
Efter att ha besökt i stort sett samtliga SHL- och hockeyallsvenska arenor borde Eklund rimligen kunna leverera analyser av isar, omklädningsrum och publiktryck.
Hockeybladet väljer naturligtvis den journalistiskt viktigaste frågan.
Vem har bäst korv?
– Oskarshamn. Den är speciell. Det känns som att den har tre, fyra dagar kvar och ligger i spadet. Den är god.
Hovet får däremot underkänt.
– Tyvärr är Hovet ganska svagt, eller väldigt svagt. För det första får man sådana här påsar med senap och ketchup. Man ska öppna upp dem och trycka ut dem.
Budskapet till Djurgården är tydligt:
– Fick jag önska något skulle jag vilja att de uppdatera korven lite.
Kanske inte högst upp på Djurgårdens sportsliga prioriteringslista inför säsongen.
Men någon måste våga lyfta de svåra frågorna.
”Vi är där för att hylla klubben”
Bakom tramset finns samtidigt ett betydligt seriösare uppdrag. Fimpen och hans kollegor reser runt i landet för att komma nära klubbarna, människorna och supportrarna.
– Även om vi skojar mycket så vill vi någonstans hylla den klubben. Vi är där för att vi tycker att de är grymma.
Mottagandet är oftast varmt.
Oftast.
När en gammal Djurgårdsspelare dyker upp i fel färger under ett Norrlandsderby kan det också bli burop.
– Jag skulle gå in och lämna någon chipspåse och det blev burop. Det köper jag. Det var också jävligt roligt att det blev så.
Hovet ska vara Hovet
När samtalet kommer in på Hovets framtid försvinner en del av skämten.
För Fimpen är arenan betydligt mer än betong, läktare och en korvservering som behöver skärpa sig.
– Jag vill ha Hovet som det ser ut inne. Jag skulle vilja att de rustade upp ordentligt i gångarna, så att man faktiskt kan få en korv eller en öl utan att behöva stå i tre perioder och vänta.
Själva hjärtat vill han däremot behålla.
– För mig är det så mycket nostalgi. Man har varit där sedan man var fem, sex år och gått på den här arenan och spelat där själv.
Och så finns förstås detaljen som få moderna arenabyggen kan konkurrera med.
Brunnslocket inne på Hovet.
– Det är väl kul att ha något som ingen annan har.
Svårt att argumentera mot.
Hyllar Björklövens supportrar
Eklund uppskattar också den supporterkultur som följer med Björklöven in i SHL. När Hockeybladet berättar om uppgifterna att Löven-supportrar blivit medlemmar i Djurgården för att komma åt biljetter till premiären uppskattar han kreativiteten.
– Jag tycker det är ganska äkta att de har fuckat lite med systemet. Det är kul att få tillbaka den typen av supporterskap i svensk hockey.
Han lyfter också Björklöven-supportrarnas hyllning till den tidigare Djurgårdsprofilen Daniel Brodin.
– På den korta tiden blev han en jävla publikfavorit. Vi som har följt honom länge vet att det alltid är hundra procent hjärta. Det kommer man långt med.
Vem bestämmer egentligen i svensk hockey?
Sedan kommer den stora frågan.
Vem bestämmer i svensk hockey?
Fimpen funderar.
– Varken ”Dicken” eller Joel gör det inte längre, det är svårt, säger ”Fimpen” och fortsätter:
– Det kanske är öppet där. Det finns ingen riktigt som bestämmer än.
Någon ny kronprins får alltså kliva fram. Fimpens svar finns i klippet.
Däremot vågar Fimpen sig på några profetior inför säsongen. Albin Grewe får hans tips som spelaren som snabbast kommer att dra på sig den första utvisningen, medan Lukas Vejdemo och Marcus Johansson nämns när MVP diskuteras.
Djurgården och Luleå?
Där är han betydligt säkrare. Båda kommer, enligt Fimpen, att fortsätta dra fulla hus.
Och han tror att nykomlingen Björklöven kommer att göra detsamma.
Drömmen om sönerna i Djurgården
När samtalet kommer in på sönerna blir tonen återigen lite mer allvarlig.
Fimpen konstaterar utan större problem att de redan är bättre skridskoåkare än pappa.
– Det är inte så jävla svårt.
Han berättar att han själv har peppat dem, men att han inte haft särskilt mycket med den faktiska träningen att göra. Hockeyn har förändrats enormt sedan hans egen tid på isen.
Men det finns en framtidsbild som betyder betydligt mer än skridskoteknik och individuella framgångar.
Att en dag få se sönerna spela tillsammans i Djurgården.
– Kanske att de får vända hem någon gång och spela Djurgården tillsammans. Det vore kul.
Skulle det komma en tår?
– Det skulle komma många tårar.
Där någonstans försvinner Fimpen bakom Christian Eklund för ett ögonblick.
Men alla Eklund ska tydligen inte spela hockey
Och om man trodde att familjen Eklund var någon form av industriell produktionslinje för hockeyspelare kommer till sist en överraskning.
Den yngste sonen är sju år. Han hatar hockey.
– Han spelar basket och friidrott.
NBA alltså?
– Ja, vi får se. Det blir NBA.
Ribban ligger med andra ord fortfarande på en sansad nivå i familjen Eklund.
Förklaringen till hockeyoviljan kan dessutom finnas ganska nära.
– Han har fått för mycket hockey hemma.
Konstigt nog.
För gammal för räcket – kanske
Till sist återstår den kanske viktigaste frågan inför lördagen.
Kommer Fimpen att tramsa i Globen?
– Tramsa vet jag inte, men du kommer se mig i Globen i alla fall.
Ställa sig på räcket och dra igång? Där kommer ålderskortet fram.
– Nej, det vet jag inte. Jag är för gammal för det. Jag är snart 50.
Sedan kommer förstås reservationen.
– Om tillfället faller på så absolut.
Så Christian ”Fimpen” Eklund är för gammal för att stå på räcket.
Åtminstone fram till dess att det dyker upp ett bra tillfälle.
Och efter SHL:s upptaktsträff vet vi åtminstone två saker.
Hovet behöver bättre korv. Och SHL-domarna behöver bättre säkerhet.
Kommentarer
Kommentarer