Foto: Bildbyrån
Med en välklingande trumpetfanfar önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år och ett riktigt bra hockeyår!

Gott nytt år får jag önska er, det skulle kommit ett julinlägg i bloggen också. Där hade jag tänkt att ge julklappar till spelare och ledare, men trots att jag är en givmild person och älskar att överraska avstod jag.

Jag kan avslöja att jag hade tänkt ut några riktigt bra, bland annat skulle Robin Norell få en balansskiva och ett par väl slipade skridskor. Dick Axelsson skulle få ett par el-skridskor, men de hann inte bli färdiga. Det fick i stället bli en mjuk dunkudde, så han skulle kunna vila sin slitna kropp i utvisningsbåset. Vår strategiske sportchef, Jocke Eriksson, skull få en lista på lämpliga spelare att värva, några vars prislapp till och med Djurgården skulle klara. Jag skulle också ge till samtliga spelar, hockeyspelaren Elias Petterssons speciella träningsschema – hur man gör mål!

En dos självförtroende

Som det sett ut spelmässigt på senare tid hade spelarna även behövt få en hel säck full av självförtroende och massor med peppning. Trots att laget vann senast, såg det ängsligt ut och flera spelare valde att vara i spelskuggan. De passade hellre flera gånger än att de själva tog avslut. Passningarna satt inte på bladet, de satt i bakhasorna på skridskorna. Jag suckade djupt och undrade vad som hänt med mitt snabbskrinnande lag från seriestart.

Men som sagt, nu börjar ett nytt år med nya drömmar och möjligheter. Det låter enkelt, men tyvärr är livet inte fullt så enkelt! Ser vi till hockeyn finns det en motståndare. Någon som vill lite mer och är mycket hungrigare. Det fick Småkronorna bittert erfara mot Schweiz.

För det kan väl inte vara så enkelt, att den svenska spelmodellen är förlegad, att den inte räcker ute i vida världen.

Hoppas på färre skador

När det gäller Djurgården, är hoppet det sista som överger oss supportrar! Förutsatt att alla får vara skadefria så hoppas jag att vår coach, Robert Ohlsson, lyckas få alla att dra åt samma håll. Att man hjälper varandra. Att man vågar bryta mönster, att inte alla uppspel ska vara utmed ena sargkanten. Att man inte alltid spelar likadant i powerplay. Helt enkelt gör så att Djurgården inte är så förutsägbart! När det gäller powerplay så drar laget ner tempot, det går i slow motion. Motståndarna behöver inte anstränga sig. En känd djurgårdare, Challe Berglund, sa som kommentator i radion ”det går så sakta så motståndarna hinner gå på toa”! Fullt så drastisk är inte jag!

En hockeykunnig påpekade även att Djurgården skjuter mest skott i hela serien. Något som får mig att kontra, det är möjligt! Men varifrån skjuter man och vilka finns framför mål på eventuella returer – ingen! Skottstatistiken måste vara ett skämt, för flertalet av målen sitter ju mil ifrån mål.

Allt kan bara bli bättre! Och kanske ändå kan laget lyckas att klättra till högre höjder. Det är i varje fall min förhoppning.

Tack för mig!

Annonser

Kommentarer

Kommentarer

Scandic