Foto: Bildbyrån
Hej, nu är jag på gång igen. Nu går jag in på ett förbrukat spelsystem. Sen gör inte uttagningarna till Tre Kronor saken bättre.

Det var i torsdags och jag var på väg till match på Hovet. Den här gången var jag långt ifrån förväntansfull, jag var snarare deppig! Det berodde inte på vädret, trots att det skulle kunna vara orsaken.

Nej, det är den senaste tidens prestationer av Djurgården som oroar mig och inte minst bomben som släpptes om att åtta av våra spelare var uttagna till Tre Kronor.

När det gäller matchen mot Skellefteå AIK var första perioden en enda lång gäspning och rent ut sagt tråkig. Det tog sig dock, men det var inte en match som går till historien. Fast två poäng är ändå bättre än inga alls. Det tröstar vi oss, vi trogna supportrar, när vi vandrar mot tunnelbanan denna gråregniga kväll.

Men det blev en kortvarig glädje. Matchen mot Luleå var nattsvart. Jag efterlyste redan förra säsongen nytänkande när det gäller spelsystem. Då klagade jag på spel bakom motståndarnas mål, där pucken gick runt, runt och inte en enda av våra gubbar stod vare sig framför eller i närheten av motståndarnas mål.

Hade en förhoppning

I år hade jag en förhoppning att man hade ett spelsystem som inte passerat bäst före datum. Det räcker inte att säga att vi har snabba spelare att vi är bäst tränade för ett spel som bara går ut på att dumpa ner pucken. Mot Luleå blev det så tydligt att även experterna påpekade att vi blev fullständigt översköljda. Vi fick gång efter annan bara försvara oss, medan de spelskickliga spelarna vände spelet och direkt gick till anfall mot mål.

I egen zon är vi ett lätt byte för motståndarna och på nytt efterlyser jag förändring, att något görs innan det är försent! Att vi har spelare skadade har kanske en viss betydelse, men DIF är tyvärr en av få klubbar som med en åsnas envishet håller fast vid detta spelsystem. Och det guld som en kort sekund glimmade för vår syn tycks ha varit en chimär.

En jätteskräll vid min sida visade sig vara en stjärna som föll. Det var inte Dick Axelsson som på nytt vek ner sig. Nej,  det var bara en adventsstjärna som likt Axelsson och vårt spelsystem gjort sitt.

Tre Kronor

När det gäller uttagningen av våra spelare till Tre Kronor bubblade stoltheten inom mig, Grönborg hade sett våra spelare som lite mer skickliga än övriga i SHL. Men jag blev raskt påmind om mina åsikter från tidigare år, vad gäller uttagningar.

Med andra ord tillhör jag dem som inte är så förtjust i detta, erfarenheten är att de uttagna SHL-spelarna aldrig får vara med vid de stora händelserna som VM eller OS. Så varför duger de nu? Varför måste de åka och utsätta sig för skador och att bli allt för slitna och trötta för att kunna prestera i ett eventuellt slutspel i SHL?

Förlåt! Ja, jag vet att jag låter som en olyckskorp. För jag såg inte bara att flera av de medverkande skulle få skador. Framför mig såg jag ett ännu värre scenario, att vi åker ur SHL!

Att andra föreningar nekar sina spelare att medverka är inget som vare sig Jocke Eriksson eller övriga styrande vill höra, i stället lyfter de fram vilken ära och skyltfönster det är för DIF i framtiden att ha så många spelare uttagna i Tre Kronor. Det är också, enligt honom, en dröm och önskemål för spelarna att medverka i Tre Kronor.

Själv ser jag spolierad träning, och som sagt slitna och att ännu fler spelare läggs till den redan långa skadelistan i Djurgården.

Domaren ingen frizon

En annan sak som gör mig deppig är att man aldrig får prata eller diskutera domarinsatser. Trots att expertkommentator Sanny Lindström både på bästa sändningstid i TV och i sina bloggar lyfter fram ”att man ska prata med domarna, för de är inte i någon frizon”. Men det är precis vad jag tycker att de är.

Allt jag begär av dem som dömer är att de utför en yrkesmässig och framförallt regelrätt prestation på arenorna. Och det ska inte vara någon skillnad. Samma regler ska gälla oavsett vilken arena man dömer på eller vilka coacher som står i båsen. Hur mycket dessa coacher än hojtar. Har efterfrågat dialog i flera instanser men hittills inte fått gehör.

Domarkåren borde fråga sig vad det beror på att allt fler börjar höja rösterna och ifrågasätta deras sätt att döma en match, i stället för att avfärda allt som gnäll eller med total tystnad!

Att det verkar råda andra regler på Hovet än övriga arenor, är inget nytt för i år. Men oavsett hur domarna dömer på Hovet måste Djurgården av egen kraft vinna!

Tillsammans och med mycket jävlar anamma kan vi förhoppningsvis vara med och bärga guldet. I varje fall ha en fortsatt plats i finrummet!

Tack för mig, vi ses på Hovet!

Annonser

Kommentarer

Kommentarer