Foto: Bildbyrån
Jag var en grabb som så många andra i mina yngre år när man gick på låg-/mellanstadiet i skolan full av energi och myror i brallorna, vi bodde i ett litet brukssamhälle i södra Dalarna. I ett helt vanligt hus på en helt vanlig gata.

Det bästa med att bo på just den där gatan var för att det låg en mysig uterink och idrottsplats ett stenkast bort, så det föll ganska naturligt med min energi att jag började spela hockey. Ibland kändes det som om att jag bodde på idrottsplatsen, var det inte träning eller match så hängde jag där ändå. Jag kollade på A-lagets träningar och matcher eller åkte skridskor när isen var ledig, varje dag var det så efter skolan.

Under Skoltiden

I skolan spelades det landhockey på rasterna och det fanns egentligen bara två lag ”man hejade på då” det var Brynäs och det var Leksand det fanns liksom inget annat. Där och då så hade jag faktiskt inget lag jag verkligen kände för, men det skulle komma att ändras.

Hockeybilder

Min äldre bror och jag samlade på hockeybilder och sorterade dem i våra pärmar. Vi bytte kort med varandra. Min bror av nån anledning hade fastnat för Luleå, jag själv tyckte laget med gult, grönt och lila var snygga.

Det ledde till att på julaftonen fick jag nämligen en halsduk och en matchtröja, det var en Färjestads tröja och halsduk. Där och då blev jag Färjestadare.  De fina färgerna bara lyste upp framför mig och jag sken som en sol, sen bar jag tröjan med stolthet när jag åkte skridskor på friåkningen, och bar halsduken i skolan. Så fortsatte det några år…

Tuffa tider väntade

Senare kom en jobbig tid i mitt liv, mina föräldrar separerade, och idrottsplatsen där jag bodde skulle avvecklas. Det skulle byggas en ny ishall cirka två mil bort i samma kommun. Under den jobbiga tiden som det var för mig och min bror, slutade vi med hockeyn båda två. Vilket så klart va väldigt jobbigt.

Tillbaks till hockeyn

Tiden gick och jag blev äldre, hockeyintresset hade varit väldigt lågt nästan obefintligt under många år.

Min far tog med mig på en match uppe i Leksand, ett derby mot Brynäs, det var mäktigt! Fullsatt på läktarna och en magisk atmosfär, där och då blev jag förälskad i hockey igen, och i Leksand!

Jag kom hem med en Leksandströja och halsduk och var helnöjd. Den kvällen glömmer jag aldrig.

Idag är jag vuxen sedan länge och följer mitt kära lag Leksand i vått och torrt. Mitt hockey intresse är fortfarande enormt, och just därför lägger jag ner så mycket tid i den underbara Facebookgruppen Hockeypuckat .

Det var min lilla historia om hur jag blev Leksing.

Tack för ni tog er tid att läsa.

Annonser

Kommentarer

Kommentarer

Scandic