Ett sjunkande skepp – är det utom räddning?
Hej, nu är jag på gång igen! Jag önskar alla ett riktigt bra år! Själv är jag orolig att Djurgården är ett sjunkande skepp – är DIF utom räddning?

Ett nytt år innebär ofta nyårslöften. Jag lovade att inte gnälla på laget och spelsystem. Repliken kom direkt, ”då är det ju inte du”. Jag fortsätter därför säg mitt hjärtas mening.

Ser mörkt ut

Tyvärr, ser det ut att bli ett mörkt hockeyår! Det flertalet av oss befarat och fruktat har med all kraft besannats! Likt ett skeppsvrak ser Djurgården ut att sjunka längre och längre ner i dyn. Hjälp att ta sig upp, tycks dock saknas.

Jag kan bara brista ut i sång och skandera Vad ska Jocke, vad ska Jocke, vad ska Jocke Eriksson göra nu? För sådan tur har han väl inte att det finns flera vänner att plocka in från paddelhallen. Dick Axelsson visade ju sig vara helt suverän, i varje fall på att i alla lägen hamna i utvisningsbåset. Där gör han ju stor nytta för laget.

Nej, Jocke Eriksson valde att ta in ännu en ålderman i laget. Daniel Widing, är han räddningen Djurgården behöver?

Fel träning!

Alla lag, så även Djurgården, följer slaviskt all statistik. I mitt stilla sinne undrar jag om någon en enda gång har funderat över varför Djurgården är det lag som i stort sätt varje säsong har mest skador.

Den enkla förklaringen kanske är att laget tränar fel. Eller är spelarna, som i år kom till Djurgården, redan så skadedrabbade att de inte håller en hel säsong.

Man kan vrida och vända på allt. Djurgården mötte ett skadedrabbat Rögle, men i deras frejdiga spel märktes ingen saknad av stjärnor. De har ett spelsystem som gör att spelarna enkelt tar sig igenom zonerna, ett spelsätt som är tittarvänligt.

En ekonomisk fråga

Förlåt att jag undrar. Jag som tänker ekonomiskt, gör ett snabbt överslag. Det måste bli billigare att satsa på unga hungriga talanger, i stället för att under säsongens gång försöka lappa och laga med spelare som ratats eller ej fått något nytt kontrakt.

I takt med uteblivna resultat suckar publiken allt djupare och funderar på om det är värt att lösa biljett till matcherna. Och utan publik, inga pengar som rullar in.

Smärre under

Det som krävs för att lyfta det sjunkande skeppet är ett smärre under och inte minst timtal med skotträning!

För med bästa vilja i världen kan inte jag likt Djurgårdens coach, Robert Ohlsson, stoltsera över att spelarna skjuter massvis med skott på mål och ursäkta måltorkan med att pucken inte studsar lagets väg. Nej, bättring krävs. Det är som jag sagt förut, att skjuta och hoppas att pucken ska studsa in, det är som att tro på högvinst.

Varenda spelare i hela ligan, plus småkronor och juniorer får träna på skott över målvaktens benskydd samt skott i kryssen. Men den träningen tycks Djurgårdarna ha hoppat över, eller snarare behövs den inte för lagets spelsystem.

Det är katastrof! I min värld innebära det att man vidtar åtgärder, gör förändringar och sparkar folk som inte klarar sitt jobb!

Domarkåren!

Jag tänker inte slösa energi på domarinsatser eller deras syn på arbetsmiljöproblem. Däremot delar jag med mig av mina tankar och min rekommendation till dem är att synas mera, att vara med på presskonferenser, att svara på frågor och helt enkelt vara tillgängliga.

Att låsa dörren om sig och gömma sig, det ger ingen bra arbetsmiljö. Nej, det gör mera skada än nytta och trovärdigheten för denna kår blir lika med noll.

För många regler

Det som främst krävs, det är att minimera alla regler. För om det är något som försämrar klimatet så är det obegripliga regeltolkningar och domslut som blir till ett lotteri. Och om nu domarna måste titta i tv-monitorer ska det ta högts en minut, men helst skulle jag vilja att de som dömer har sådan pondus att det tar ett beslut direkt på isen.

Det är ju tittarvänliga matcher vi alla vill ha, och vi vill se mycket mål!

Tack för mig, vi ses på Hovet!

Annonser

Kommentarer

Kommentarer