Titta på bilden, Nichlas Falk, har precis gjort 1-0 mot Modo i Elitserien 2007. Han sprudlar av glädje, men han är stenansiktet som satte skräck i motståndarna. Det här är berättelsen om hur Falk har påverkat mig. Det här är det minne som etsat sig fast i mina minnesbilder från ”Falkens” karriär.
Stenansiktet från Huddinge spelade 16 år i Elitserien med Djurgården, han är en av de stora ikonerna i klubben och ikväll hyllas han vid en ceremoni på Hovet inför matchen mot ärkerivalen Färjestad från Karlstad.
Många idrottsmän får leva med fördomar om hur de är som människor och Nichlas Falk är en av dem. Hans minspel har gjort att han ansetts iskall och haft ett stenansikte och inte kunna visa känslor. Ta en titt till på bilden, Nichlas Falk har gjort 1-0 på Hovet mot Modo. Det är bland annat här bilden av Falk växer. Det finns de som sagt till mig, supportrar till Djurgården och även andra, att de helt enkelt är rädda för honom. Något som verkligen inte stämmer.
En ödmjuk spelevink
Min berättelse om hur uppfattningen om ”Falken” ändrades går tillbaka till den 23 oktober 2003 i Leksand och Djurgården har precis vunnit matchen med 3-1. På den tiden var jag skribent hos Järnkaminerna och vi var uppe i Leksand för att bevaka Djurgården. Efter matchen skulle vi intervjua tränaren Niklas Wikegård, som också bjöd in oss i ett av omklädningsrummen. Vi, jag och en kollega, var ensamma med Wikegård inne i det omklädningsrummet och intervjun gick bra. ”Wiken” gav oss sin syn på matchen och tyckte väl att Djurgården skulle vunnit med större siffror än vad de gjorde.
En bit in i intervjun kom det in spelare i omklädningsrummet där vi satt för att cykla av sig slaggprodukter. Till slut hörde jag en sång bakom mig och intervjun med Wikegård avbröts då ingen annan än Nichlas Falk satt på motionscykeln.
Stenansiktet mjuknade
Han sjöng på sången som spelas på Hovet efter varje Djurgårdsseger ”Åh en sådan härlig dag, Djurgår’n vann”. Tränaren Wikegård sprack upp när vi skruvade på oss, där bakom ryggen på mig satt ”Falken” med ett brett leende och sjöng. Det var första gången jag såg honom le. Dock inte den sista.
Ikväll hoppas jag att alla Djurgårdare gör kvällen oförglömlig för Nichlas Falk och jag är säker på att det kommer komma tårar av stolthet ner över hans kinder.
Ikväll pensioneras nummer 16 i Djurgården till Nichlas Falks ära. Det är inte många fler som kan få den äran i Djurgården, däremot hoppas jag att Djurgården får ordentlig fart på den Hall of Fame som sjösattes den 30 december förra året.
