GRATTIS: Anders ”Ankan” Parmström 75 år idag

Foto: Bildbyrån

Idag 16 februari fyller en stor hockeyprofil den aktningsvärda ålder 75 år. Anders ”Ankan” Parmström gjorde karriär som spelare, ledare och kommentator.
– Är jag så jäkla gammal, säger ”Ankan” till Hockeybladet och skrattar.

Han spelade elva säsonger i AIK:s A-lag, från 1959 till 1970, efter det fortsatte han som tränare i åtta säsonger. Anders Parmström är AIK personifierad. Vem var den bästa AIK:aren han spelade med?

– Om jag bortser från ”Honken” (Leif Holmqvist), är det Bert-Ola Nordlander, en fantastisk back, äsger jubilaren till Hockeybladet.

I AIK bildade han under 60-talet den legendariska kycklingkedjan tillsammans med Lennart ”Sillen” Selinder och Göran ”Svirre” Svensson.

– På den tid höll man hårt i kedjorna och det var inte ofta vi bytte spelare i vår lina. Det var en fantastisk tid.

”Ankan” har mött många bra spelare genom åren och som spelare har han några favoritmotståndare från 60-talet.

– Internationellt var det ryssarna Firsov och Ragulin. Ska vi prata svenska spelare så var det utan tvekan Sven Tumba, han har betytt otroligt mycket för svensk hockey.

Efter karriären sadlade han om till tränare och var åtta år i AIK, där blev det SM-silver 1978 – något som ”Ankan” själv inte ser som någon större merit.

– Vi skulle vunnit den serien, vi var minst lika bra. Det grämer mig lite fortfarande och jag ser det inte som en merit.

Bästa minnet

När vi pratar goda minnen skiner ”Ankan” upp och berättar gärna om när AIK klarade sig kvar första året när Elitserien startade. Ett av hans största minnen som ledare.

– Vi skulle ju åka ur den säsongen, vi hade ett ungt lag. Vi var så nederlagstippade och så åkte Djurgården ur i stället. Vi slog Modo med 3-2 och höll oss kvar.

”Ankan” blir förbundskapten

Efter säsongen 1980/81 bestämde sig ”Ankan” för att lägga av som tränare, då kom frågan från Svenska Ishockeyförbundet som han inte kunde säga nej till.

– Jag sa, nu skiter jag i det här och lägger av, då blev jag förbundskapten. De hade frågat mig redan -78 om jag ville ta över efter ”Virus” (Hans Lindberg). Jag kunde ju inte tacka nej två gånger, skrattar ”Ankan”-

Som förbundskapten fick han se många världsstjärnor och några har ju satt sig ordentligt på minnet.

– Jag minns en VM 1982 där vi mötte Kanada och Wayne Gretzky var med. Vi spelade 3-3 i gruppspelet och jag tyckte väl att han inte var så märkvärdig. Sen i den andra matchen vann de med 6-0 och han var inblandad i fem av sex mål. Han var otrolig.

En spelare gör dock inget lag och när det kommer till bästa femma är det nog inte många som sett hockey på 80-talet som inte håller med dagens jubilar.

– Ska man se till bästa femma så var ryssfemman den absolut bästa. De var så vältränade att vi var tvungna att göra två byten under tiden de gjorde ett mål. Jag måste säga att jag var riktigt svag för Larionov.

Hyllar ryssfemman

I den berömda ryssfemman spelade backarna Vjatjeslav Fetisov och Aleksej Kasatonov bakom Igor Larionov, Sergej Makarov och Vladimir Krutov. Den senare var föremål för en speciell situation i ”Ankans” tid som kommentator. Det var i en match mellan Sverige och Sovjet som Vladimir Krutov kom in i närbild och Arne Hegerfors kläckte ur sig_ ”Här har vi Krutov, han har ett utseende som bara en mor kan älska” och tankarna for i ”Ankans” huvud.

– Jag sa ingenting, jag minns att jag tittade på Arne och tänkte ”Det där var modigt sagt”, den var på gränsen. Han har lite annorlunda humor Arne,

Efter förbundskaptenskarriären blev han expertkommentator alltsomoftast tillsammans med ovan nämnda Arne Hegerfors. En kommentator han hyllar och beundrar.

– Arne var den bästa jag kunde jobba med. Vi hade ett speciellt förhållande, vi tittade egentligen aldrig på varandra utan när han slutade prata så flikade jag in om jag hade något att säga. Hade jag inget att säga så fortsatte Arne bara att prata. Det var lätt att jobba med honom, vi hade en otrolig tajming.

Det är inte många som slår ”Ankan” i antal år som kommentator, han tror nog att det bara finns en i modern tid som är i närheten.

– Ja, det är väl bara Göran Zachrisson som slår mig.

Bästa minnena som kommentator

Som kommentator är det två händelser som etsat sig fast i minnet på ”Ankan”. Dels VM 1987 när Sverige tog VM-guld och Tomas Sandström avslutade ett mycket vackert svenskt anfall och sedan OS-finalen 1994, när Peter Forsberg blev odödlig med sin straff.

– Vilken fräckis, vet att jag fick ur mig efter ”Foppas” straff. Visst Kent Nilsson gjorde ett liknande mål i spel mot USA 1989, men att göra det på straff. Det ska ju inte bara gå. Sen får vi inte glömma bort Tommy Salos fantastiska räddning heller, den var ju efter straffen. Det är det inte många som kommer ihåg.

För ”Ankan” är 75 år ingen ålder, han jobbar fortfarande med rekrytering och att fylla år är inget speciellt det heller.

– Är jag så jävla gammal, skrattar han och fortsätter:

– Jag mår bra. Jag jobbar lite med rekrytering. Det håller hjärnan ung. Jag har många vänner från idrottsåren som är lite yngre än jag. Idrotten är fantastisk.

Hockey är fortfarande sporten för ”Ankan” men nu ser han lite annorlunda på idrotten.

– När jag var kommentator satt jag och analyserade allt, även om jag inte skulle kommentera just dem. Det gällde att hänga med. Nu kan jag slökolla på hockey, det är helt annorlunda. Det blir någon match live då och då, men det är 25 mil tur och retur till Hovet. De flesta matcherna ser jag framför TV:n.

Något firande blir det inte ikväll, det får vänta till den stundande helgen.

– På lördag blir det kalas, det blir världens kalas, säger han med ett skratt.

Innan vi skiljs åt skiner han upp.

– Tusen tack för att ni uppmärksammade min dag.

Kommentarer

Kommentarer