Foto: Bildbyrån
Scandic

Vi har sett “Gnaget” gå från det självklaraste av topplag till att vara bortkomna och förlora fyra raka. Jag förstår mig verkligen inte på er, AIK.

Förändringarnas vindar ven över Solna under sommaren. Efter att Roger Melin gjort klart att han inte skulle komma att förlänga sitt kontrakt med “Gnaget” var frågan: Vem tar över nu? Valet föll på en 36-årig före detta spelare som i slutet av sin karriär tog sig upp i Sveriges näst högsta serie. Åren där tog honom till slut till posten som assisterande tränare på bänken i ABB Arena. Sedan dess har han varit med och tagit upp Mora i SHL, som assisterande tränare. Nu var det dags. Han skulle ta nästa steg och han skulle ta AIK med sig.

Från skoningslösa till harmlösa på nolltid

Det såg lovande ut. Tomas Mitell hade fått ordning på grejerna och satt pusselbitarna på rätt plats. Seger i premiären, vinst i Uppsala, en skoningslös urladdning på 20 minuter mot Tingsryd och så en derbyvinst för två veckor sedan. Redan där såg jag tendenserna. Ludvig Claesson hade svårt att få tag på pucken, den studsade och for. Det raka spelet sedan tidigare var inte lika tydligt. Nu är det lätt för mig att säga hur rätt jag tänkte för fyra matcher sedan men det är svårt att blunda för. Jag nämnde Erik Källgren ihop med superlativ efter superlativ, hyllade honom och tog med honom i veckans lag. Igår såg jag en ängslig målvakt som inte fick undan puckarna bakom mål och släppte “gubbhörnen” över benskydden fler än både en och två gånger. Visserligen gjorde Anton Holm två mål hemma på Hovet men “Gnaget” var harmlöst.

Jag förstår mig inte på er, AIK

Jag blir helt enkelt förvirrad. Att ha ett oerhört stort spelövertag i mer än två perioder för att se David Lilja, född 2000, lura upp just Claesson på läktaren med en tunnel. För att se ett Karlskoga som gick på knäna utan att komma ur egen zon men sedan lura hela AIK-försvaret som tappar markering flera gånger om. Årets sämsta powerplay belönades med idel burpop från läktarplats. Laget som spelade ut Tingsryd i tredje perioden och krigade till sig en derbyseger går nu bort sig på offensiv blå med hela laget och sedan ser helt bortkomna ut i egen zon. Från att vinna en period med 4–0 och vinna till att förlora en med 1–4 och förlora. På nolltid. De sparkade namnen Waltin och Melin nämndes i samma mening som en viss AIK-tränare. Det var Waltin och Melin, sedan hörde jag någon ropa Tomas Mitell.

“Ibland så kan det blåsa kalla stormar”

Hymnen “Å vi é AIK” och raden “ibland så kan det blåsa kalla stormar” blir än mer påtaglig. Men så är det väl alltid i den här klubben? Trots det kan det inte vara acceptabelt och det är det inte heller. Buropen ven över Hovets läktare fredagen den 13:e och jag är mest bara förvirrad precis som Stockholmslaget i egen zon.
Jag förstår mig fortfarande inte på er, AIK.

Kommentarer

Kommentarer